Skatten

För ungefär 200 år sedan fanns det en mycket fattig man som var gift med en mycket vacker kvinna. Han hade varit ute och gått på torget. Där satt tiggare och tiggde som vanligt. Efter en stund såg han en kvinna som var den vackraste han någonsin sett. Hon var klädd i trasigare och fulare kläder än han
någonsin sett en människa i. Hon tiggde inte som de andra
utfattiga människorna gjorde. Mannen, som hette Johan, tänkte att om inte hans förfädrar hade ägt huset, han bodde i, i flera generationer skulle han också sitta här på gatan och tigga nu. Hans släkt hade länge varit fattig, men de hade aldrig förmått sig att sälja huset. Johan gick fram till kvinnan och sa "Ursäkta att jag frågar, men vad gör en så vacker kvinna på gatan?"  "Åh, det gör inget att du frågar", sa kvinnan. "Om du lovar att aldrig yttra ett endaste litet ord av vad jag har sagt till dig, ska jag berätta en historia som du aldrig kommer att glömma ett endaste ord av". "Javisst,jag lovar", sade Johan. "Men skulle jag kunna få veta ditt namn innan du börjar?" frågade Johan. "Själv heter jag..." Då avbröt hon honom. "Förlåt att jag avbryter dig men säg inte ditt namn än, vi kan inte prata här. Vi måste gå hem till dig." När de kom hem till Johan sa kvinnan "Nu kan du säga mig ditt namn så ska jag säga dig mitt. "Jag heter Johan" sa han. "Johan är ett vackert namn" sa hon, "Jag heter Elisabeth". "Johan är inte hälften så vackert namn som Elisabeth" sa Johan. "Berätta nu din 
historia" sa han sedan. "Ja, men först måste du svara
sanningsenligt på några frågor" sa Elisabeth. "Visst, jag svär vid min faders grav att jag bara ska säga sanningen", sa Johan. Då började hon fråga. "Säg mig hela ditt namn". "Johan
Rudolf Abrahamsson" svarade Johan. "Säg mig hela din fars namn" Johan tyckte att det var en konstig fråga, men han svarade ändå "Abraham Rudolf Johansson". "är du lika god som du ser ut?" Den frågan tar väl ändå priset, men han höll god min "Det vet jag verkligen inte". Nu såg Elisabeth lite gladare ut. "Nu har jag frågat dig klart, nu ska du få höra min historia". Så berättade hon att hon hade varit gift med en rik
adelsman som hette Christian Lavranssköld, men att en natt var det någon som talade till henne i drömmen och sa att hon skulle lämna sin man och leta efter en by som hette 
Lillsjöhöjden. Rösten sa att letandet skulle ta 1 år och 3 månader vilket det också hade gjort. Rösten sade sedan att när hon
hade hittat byn skulle hon sätta sig på gatan, utan att tigga. ->