Inka

index

Inkas styrande kast kom förmodligen till södra Perus högland någon gång under 1100-talet. Cusco som ligger tretusenfyrahundra meter över havet i Anderna var deras huvudstad. På 1400-talet sträckte sig inkaindianernas rike över hela Peru, söderut över Bolivia, långt in i Chile och norrut över Ecuador. Ett välutvecklat vägnät förband imperiets olika delar med Cusco.

Inkaindianerna hade inga riddjur, i stället uppehöll de kommunikationerna med hjälp av löpkurirer. Kurirerna löpte längs vägarna och med regelbundna mellanrum väntade avlösare.

Det lär bara ha tagit två dagar att förse inkahärskaren med färsk fisk från kusten 400 km nedanför huvudstaden.

De hade inget skriftspråk utan meddelade sig med varandra med hjälp av färgade snören med knutar, så kallade quipu.

Genom att variera snörenas färg och knutarnas läge fungerade de som en bra hjälp för minnet. Skrivkonsten var förbjuden enligt lag då inkahärskaren trodde att läskunnighet gav upphov till farsoter, vidskepelse och laster.

Inkahärskaren dyrkades som solens son. Han hade ett harem av bihustrur men fick endast gifta sig med sin syster. Han fick däremot själv välja ut sin efterträdare bland alla barnen. Närmast under sig hade inkahärskaren ett högsta råd som ansvarade för olika delar av riket.

Inkahärskarens barn utgjorde de egentliga inkas, den högsta aristokratin, och det var de som satt på de viktigaste administrativa posterna. Folket, puriccuna, arbetade och utkämpade krigen. De var indelade i olika grupper inom vilka det rådde kollektivt ansvar. Inkaväldet gick under när det anfölls och erövrades av spanjoren Pizarro i början av 1500-talet.