Själslig frid i Bergen
Klockan är sex på morgonen och mannen på
balkongen är i färd med att hänga upp
röd-vit-blåa girlanger på utsidan av balkongräcket.
Han kompletterar utsmyckningen med små flaggor,
hänger halvt utanför balkongen för att försöka se om det ser bra ut.
Min väninna och jag som bor i huset mittemot kan konstatera att det är helt OK.
Solen tar sig in mellan kullarna och värmer de ljusa trähusen.
Fönstren har stått öppna hela natten och släpper in inte bara solen
utan också den jättegeting som väcker oss med sitt surrande.
Efter att ha betraktat den pyntande mannen och hans balkong en stund,
kryper vi ner och somnar om.
Klockan sju väcks jag igen, denna gången
av 23 kanonskott. Lite senare i duschen hör jag ljudet från en musikkår
som passerar vårt hus, på väg mot centrum.
Klockan är närmare halvtio när vi kommer ut och det sjuder av liv på gatorna.
Människor från alla håll strömmar mot stadens mitt, unga och gamla, många är
klädda i folkdräkt eller har åtminstone ett litet röd-vitt-blått band fastsatt
på sin kavaj eller klänning. Flaggor sticker ut från husfasaderna, det är flaggor
i blomrabatterna och flaggor i händerna. Det är den 17 maj i Bergen.
Sent kvällen före var vi uppe på Fløyen och njöt av utsikten över staden; över
kullarna, vikarna som lirkar sig in mellan bebyggelsen, fjällen i öster och öarna
i väster som bildar gräns mot Atlanten. Stråk från solen låg kvar, gled över havsytan
och blandade sig med det blåskimrande kvällsljuset, och de nyss tända gatlyktorna
blev gnistrande stjärnor.
Ett glas vin överräckt med vänlig hand, specialgjort kaffe överräckt med ett trevligt
samtal och en ursäkt för en förmycketfirande gäst med att "han är östlänning"
(alltså inte västkustbor som VI), en norsk flagga överräckt på ett självklart sätt
på förfrågan om var man kunde köpa en sådan, en förrätt som huset står för överräckt
på ett proffsigt sätt när damerna vid bordet bakom fått VÅR mat.
Affärerna på Bryggen är stängda, morgoncafeérna är stängda, museerna är stängda,
i stort sett allt är stängt i Bergen den 17 maj. Men Bergen och Bergensarna är öppna.
Hela staden och dess invånare bjuder på sig själva, stolta, vänliga och med glädje!
Det är en ynnest att få vara här. På rätt plats i rätt tid. Och definitivt med rätt väder.
En själslig frid råder.
Göteborg 30 maj 1999