|
Det började med Hjalmar Stolpe
Redan 1667 gjordes de första arkeologiska fynden i Birka av Sveriges första
riksantikvarie, Johan Hadorph, då han besökte Björkö. Den första egentliga utgrävningen
genomfördes av skotten Alexander Seton 1825. Han grävde ut ett antal gravar i Hemlanden.
Men det var först i och med Hjalmar Stolpe som Birkas arkeologiska
historia tog sin början.
 Hjalmar Stolpe kom till Birka
första gången 1871 i egenskap av entomolog. Han kom för att undersöka förekomster av
bärnsten, men upptäckte snart fornlämningar i en omfattning, som gjorde honom så intresserad
att han började gräva. Han var inte arkeolog av facket men ägde en vetenskapsmans metodiska
arbetssätt och nogrannhet. Han var också en duktig tecknare och dokumenterade själv
fynden med sitt ritstift.
Han grävde provgropar och gjorde borrhål i Svarta jorden och insåg att den svarta jorden i själva
verket var ett kulturlager. Året därpå startade en utgrävningsverksamhet som kom att pågå i 15-20 års tid.
Det rika fyndmaterialet blev sedan, på grund av Stolpes andra intressen och projekt, under lång tid
liggande obearbetat i Historiska Museets källare.
Holger Arbman systematiserade Birkamaterialet
Efter Stolpes död 1905 fick arkeologen Gustaf Hallström uppdraget att
bearbeta det rika gravmaterialet, men endast en första del av dokumentationen publicerades. Efter
en omorganisering av Riksantikvarieämbetet i slutet av 20-talet kom arbetet med dokumentationen igång igen.
Denna gång under ledning av den unge arkeologen Holger Arbman.
"In situ"
Holger Arbman fortsatte Stolpes gärning i flera arkeologiska undersökningar bl.a. i Stadsvallen och
vid Borg, men framförallt systematiserade han det rika fyndmaterialet och publicerade det 1939-41.
Sedan blev han professor i Lund och någon mer birkaforskning blev det inte för hans del.
Greta Arwidsson gav ut Birka II:serien
Greta Arwidsson var studiekamrat med Holger Arbman och grävde
tillsammans med honom på Björkö i början av 30-talet. Hon blev senare en av de främsta
experterna på yngre järnåldern. Hennes stora insats vad
gäller Birkaforskningen är ugivningen av "Birka II" - ett praktverk i tre delar, varav det sista
kom ut 1989.
En ny generation arkeologer
I början på 70-talet grävde Birgit Arrhenius och
Björn Ambrosiani ut ett mindre område av Svarta jorden. De fynd som gjordes, bl a
resterna av en brygga från 900-talet och lager av väl skiktade sopor gav ny
förståelse för Birkas utveckling.
Till Birka II projektet växte en ny forskargeneration fram och ett antal avhandlingar
om Birkamaterialet lades fram. Några mindre utgrävningar har genomförts av Birgit
Arrhenius och hennes studenter vid Stockholms Universitet. Forskningen kring
vikingatiden och övriga tidiga städer i nordvästeuropa har resulterat i att vi kan ställa
Birka i relation till sin omvärld.
|