Isändsk litteratur
Island och Islänningen
Mellan åren 870 och 930 emigrerade många norska stormän och hövdingar med sina familjer till Island. De flesta var besvikna på deras kung, Harald Hårfager, men en del emigrerade på grund av överbefolkningen i Norge. Norrmännen tog med sig allt de ägde.
Folket delade upp ön mellan sig. Till en början var det lugnt på Island, men allteftersom blev det tvister och stridigheter mellan personer och släkten.
Alltinget inrättades år 930. Det var Islands lagstiftande och dömande myndighet. Alltinget samlades ca 14 dagar i juni varje år på Thingvellir (Pingvellir) och det blev en allt större folkfest.
Det leddes av lagsagomannen, som var ordförande för lagstiftningsarbetet.
Alltinget verkade ända tills Island blev norskt år 1262, och det är världens äldsta ännu fungerande parlament.
Ungefär samtidigt som alltinget inrättades infördes kristendomen till Island, år 1000 blev kristendomen antagen genom ett beslut i alltinget.
De som bodde på ön var ofta rika och mäktiga män. Islänningarna ansågs vara stora och starka. De var stolta och de gav sig inte utan hämnd, och då var det "Öga för öga - tand för tand" som gällde dvs att om t.ex. den ena slog till den andra så att han blev blind så skulle han få igen på samma sätt. Islänningen trodde också att ödet var förutbestämt.
Litteraturen
Till en början var de isländska sagorna en muntlig tradition, men mellan 1100-1200-talet blev den latinska skriften alltmer vanlig i Norden, och en del av de isländska sagorna började skrivas ned.
I början användes den latinska skriften i praktiska skrifter, som för det mesta handlade om religion, så de få som klarade av skriften var ofta kyrkans tjänare.
De isländska sagorna skrevs på Prosa, dvs att de skrevs mening för mening och utan rim.
Den största av de isländska sagorna är Njáls saga. Den består av tre delar. Den första handlar om vänskapen mellan Gunnar på Hlidarende och Njál, den andra handlar om Njál och hans söner och när de dör i en mordbrand, den tredje handlar om rättegången om mordbranden och hämnden som mordbrännarna får.
En annan isländsk saga är Gunnlaug Ormtungas saga som handlar om Gunnlaugs kärlek till sin fru Helga.
Eyrbyggja saga skiljer sig lite från de andra sagorna.
Den handlar om en hel byggd istället för några fåtal personer.
Språket
Sagorna börjar ofta med en presentation av personerna i sagan, ofta då med släkten i flera generationer och släktled.
Något annat som är typiskt för isländska sagor ar att de berättas i kronologisk ordning. Replikerna är oftast korta, och bilderna är få.
Drömmar har många gånger betydelse för handlingen, ett exempel är Gunnlaug Ormtungas saga, där en av huvudpersonerna drömmer om hur slutet sedan blir.
Av: Lisa Larsson
Tillbaka