Format PlayStation Utvecklare Square Utgivare Square Europe Ltd. Genre RPG Premiär 1999

Som en naturlig följd av att jag klarat Final Fantasy VII, köpte jag uppföljaren en solig men kall dag på sportlovet förra året. Väl hemma åkte skivan i och en förrenderad videosekvens utan dess like spelades upp. Sedan började tonerna från det vackra musikstycket Balamb Garden att ljuda. Och jag var fast igen efter bara några minuters iaktagelse. Allting var annorlunda, men ändå kände man igen sig i menyerna och den speciella Finala Fantasy-känslan var högst påtaglig.

Final Fantasy VIII tog plats i en mer verklighetstrogen värld än vad föregångarna hade gjort, med exempelvis rymdskepp istället för klassiska luftskepp. Även karaktärerna skiljde sig markant från tidigare spel. Nu hade de fått huvuden som var proportionerliga med resten av kropparna och till skillnad från 7:an så var de täckta av texturer. Magipoängen (MP) var helt borttagna och istället så stal man magier från fienderna och lagrade dem för framtida behov eller så använde man dem direkt på fienden. Att åkalla gudar, monster och djur var ingenting nytt, de fanns ju som bekant Espers i Final Fantasy VI och i sjuan gick de under benämningen Summon-Materia, men aldrig tidigare hade de spelat en sådan stor roll. I Final Fantasy VIII heter de Guardian Forces (GF) och behövs för att överhuvudtaget kunna använda kommandona Magic, Items och Draw mm. Och vapnen då? Jo, istället för att ständigt köpa nya så uppgraderade man sina befintliga i speciella vapenaffärer i utbyte av pengar och saker man fått från fiender. Pengar fick man förresten som lön och inte som tidigare från fiender.

Spelets huvudperson är 17-årige Squall Leonhart och är känd som en ensamvarg. Han går i skolan på Balamb Garden, en jättelik, vacker byggnad som är en kombination av vanlig skola och lumpen. Målet är att eleverna ska bli legosoldater åt organisationen SeeD (fråga mig inte vad det är förkortning för) och sedan skickas ut på uppdrag världen över för SeeDs räkning. Men för att komma med i SeeD så måste man klara examen, något man som spelare ska se till. Tillsammans med den livlige Zell Dincht, den elake Seifer Almasy (som Squall avskyr) och den ordentliga inspektören Quistis Trepe beger sig Squall iväg till den krigsdrabbade staden Dollet för att bevisa att han är värdig sin examen. Naturligtvis klarar Squall testet, men rivalen Seifer gör det inte och som följd till det sluter sig Seifer till den onda Edea som ligger bakom kriget mot Dollet. Och nu startar jakten på Edea, denna mystiska kvinna som hotar världen.

Allt efter hand ansluter sig fler personer till gruppen, nämligen den snälla och glada Selphie Tillmit, som är utbytesstudent från Trabia Garden, den tuffe Irvine Kinneas från Galbadia Garden och sist men absolut inte minst, Rinoa Heartilly, tjejen som får Squall att visa varmare känslor. Dessutom träffar vi Laguna Loire och hans två kompisar i Squalls mystiska drömmar. Tillsammans med alla dessa karaktärer får vi uppleva otroliga händelser och oväntade vändningar. För egentligen har jag knappt avslöjat någonting av storyn. Är Edea verkligen ond och vad har Squall och de andra gemensamt? Varför blir monstren fler och fler och vem är Ellone? Svaren finns i spelet.

Final Fantasy VIII är ett mycket bra och gediget RPG som skapar ännu ett kapitel i spelserien utan slut. Som kontrast till Final Fantasy VII:s mörka miljöer har åttan ljusa sådana och här används vackra färgkombinationer. Grafiken är nästan så bra som det går att få på Sonys gamla trotjänare. Musiken är som vanligt mästerlig och passar perfekt in i spelet. Kort sagt - en värdig uppföljare till världens bästa spel!