1999-12-21 Det har ju blivit lite av en tradition att vi hör av Marcus Ragnarsson så här dagarna innan jul. I år passade jag på att besöka Marcus och fick mig en pratstund med honom, när jag var i Silicon Valley för ett par veckor sedan. En till synes välmående Marcus tar emot i ett soligt och inbjudande California, fjärran från den svenska vinterkylan. Han bekräftar också att han nu även är återställd från sin senaste skada (spräckt ben i foten) som höll honom borta från spel ett femtontal matcher. -Ja, det är skönt att vara tillbaka igen och allt känns ok, säger Marcus. Han räknar således inte de just sydda nio stygn han har över höger öga som nån skada att tala om... Jämfört med förra säsongen har ju Shark inlett alldeles lysande och huserar nu i den absoluta toppen av NHL. Vad är Marcus egen förklaring till att det gått så bra i år? -Egentligen är det bara en fortsättning av förra säsongen som vi avslutade mycket bra, säger han. Vi fick dessutom inleda den här säsongen i lugn och ro. Alla kontrakt och spelare var klara i god tid och vi kunde starta med ett mycket bra träningsläger där alla var närvarande. -Sett till själva laget så har vi till att börja med två otroligt bra målvakter, sex bra backar och forwards så att det räcker till tre jämna och bra kedjor, fortsätter Marcus. Dessutom fick vi i slutet av förra säsongen in Vincent Damphousse som betytt oerhört mycket för stabiliteten i laget. -Ovanstående är ju egentligen bara grundförutsättningar för att det skall gå bra, konstaterar Marcus vidare. Det allra vikigaste tror jag är att vi har en fantastiskt god anda i laget - både på och utanför planen. Det var lite si och så med det under mina första år i Sharks då stämningen inte alltid var så hjärtlig. Nu har vi en bra mix av spelare som helt enkelt trivs och har kul ihop. Vi har dessutom en bra ledare i lagkapten Owen Nolan som gör ett mycket bra jobb och tar stort ansvar både på och utanför planen. Det har ju även gått mycket bra för Marcus personligen och jag ber honom kommentera sin egen insats. -Jodå, jag är nöjd, säger Marcus. Jag känner att jag har stort förtroende hos Coach Sutter och jag får mycket istid. Det är ju på isen man vill vara så ju mera istid desto roligare är det. Efter en inledning som denna är det väl rimligt att man skruvat upp målsättningen för säsongen? -Ja, ett minimum är att ta sig till slutspel, bekräftar Marcus. Kan vi dessutom hålla oss i toppen av vår Conference så att vi slipper möta topplagen från den andra i första omgången, då kan vad som helst hända. Det är nu inte bara poäng och tabelläge man håller reda på i NHL. Det finns ju statistik på varje detalj om varje spelare, lag och match. Vi minns gärna statistiken från i mitten av oktober då Marcus toppade listan över NHL's totala "+/-", strax innan han råkade ut för en fotskada. Är all denna digra statistik nåt som ni spelare lusläser och fäster stor vikt vid? -Nej, säger Marcus. Före varje match får man en bunt papper med statistik som man bläddrar igenom. Klart det är kul om det är positiv statistik men det är ju inget man tänker på under matcherna. En som inte fick nånting i sin poängkolumn i statistiken, när Sharks vann hemma mot Colorado Avalanche med 4 - 2 häromveckan, var Peter Forsberg. Det berodde till stor del på att Coach Sutter som vanligt satt sin specialist Marcus på att bevaka honom. Det är ingen överdrift att påstå att Marcus gick segrande ur den helsvenska tvekampen. -Det är alltid en utmaning att möta Forsberg, säger Marcus. Dels är han ju en mycket bra hockeyspelare (är han inte helt enkelt bäst i världen? Reds Anm) och dels är han svensk vilket antagligen gör att jag skärper mig lite extra. Det är alltid Marcus och hans backkollega Mike Rathje - eller Rags and Rats som dom kallas - som får till uppgift att neutralisera motståndarnas toppforwards. Vilka är då mardrömsmotståndarna i det läget? -Dom svåraste är dom små snabba spelarna, säger Marcus. Allra värst är "små-ankorna", dvs Paul Kariya och Teemu Selänne i Anaheim Mighty Ducks. Precis som förra året är december en ganska behaglig månad för en Shark såtillvida att man spelar nästan uteslutande hemmamatcher. Från den 6:e till den 26:e har man endast en bortamatch och det är mot Phoenix den 19:e. Som vanligt är man inte bortskämd med nåt längre juluppehåll - match både den 22:a och 26:e december men julen kan i alla fall firas hemma i San Jose. Det kan man dessvärre inte säga om nyår. -Nej, vi spelar borta från den 27/12 till den 5/1 och har till och med match på nyårsdagen - klockan 11:30 på förmiddagen, säger Marcus och låter måttligt road. Jag får "fira" nyår i Nashville, två timmar före Californa och sju timmar efter Sverige. Trots att han har fullt upp med sitt eget lag följer Marcus intresserat ÖIF's matcher via Internet. Dels vill han naturligtvis veta hur det går för moderklubben och dels finns ju flera spelare kvar sen den tid då Marcus spelade för ÖIF - Anders Pentler, Göran Frisk, Johan Nordquist och tränare Norstedt - samtliga still going strong! Lite bekymrad verkar han vara över reslutaten så här långt. -Jag hoppas trenden har vänt nu och att vi får läsa om fler segrar efter jul, säger Marcus uppmuntrande. -Dessutom vill jag passa på att önska alla ÖIF-are en God Jul och ett Gott Nytt År! avslutar Marcus. Tack från oss i ÖIF och lycka till själv Marcus, säger vi. Dessutom vill vi även passa på att önska dig och din familj en likaledes God Jul och ett Gott Nytt År! Vi ska tänka på dig kl 07:00 på nyårsdagens morgon! |
