|
Det är bara att luta sig tillbaka och njuta - inte så mycket av spelet kanske men av inställning, stämning och den scenförändring som följer därav. De tre senaste hemmamatcherna har slutat med seger och det är ett helt nytt ÖIF som kliver ut på planen nu jämfört med inledningen av serien - men ändå är det samma grabbar, tack och lov! - Vi gör återigen en klart godkänd match med två bra perioder och en liten tillbakagång i den tredje, säger en påtagligt nöjd Fredrik Norstedt. Fredde riskerar allvarlig ansiktskramp om han inte lyckas stävja det belåtna leende han lagt sig till med på sistone... Avdelningen skönspel har vi lagt ner ty det ger inga bonuspoäng. Kamp och god lagmoral är sånt som ger utdelning och även ikväll var det en solid laginsats som låg till grund för segern. - Det blir ofrånkomligt så att vissa får spela mindre, inte minst på grund av utvisningar. Därför är det skönt att se att alla ger järnet oavsett i vilket läge de kastas in på isen och oavsett hur länge de suttit, fortsätter Fredde (fortfarande leende...) Det som skulle visa sig bli det matchavgörande målet kom till i powerplay efter 6:55 i andra perioden och det var en gammal beprövad variant där iskalle Göran Frisk avlossade precisionskanonen från blå. Officiellt var Göran målskytt och Forsberg passningsläggare men antagligen hade Tomas Hjalmarsson ett finger med i spelet också. I våra böcker får du i alla fall en poäng, Hjalle! Det saknades inte chanser till ytterligare mål - åt båda håll. För Vallentunas del var det mer frågan om teoretiska möjligheter eftersom matchens lirare, Erik Persson, var på ett fullständigt omöjligt humör denna kväll!
Pentler, Georgsson och Hjalle oroar Skott: 23 - 36 (8-10,8-15,7-11) Anders Pentler var en av dom som hade en och annan chans ikväll. Med facit i hand spelar det ju ingen roll att han inte satte någon av dem. Anders har varit med länge och har varit en av de nyttiga pådrivarna under den tunga inledningen och hade även bra fart på sin femma idag. - Jag var egentligen aldrig orolig när det gick som sämst i början av serien, säger han. Jag vet ju vad vi kan och visste att det skulle lossna så småningom. Det kan inte vara nån tillfällighet att det är Göran Frisk som avlossar det avgörande skottet (oavsett om den styrdes eller ej). Tillsammans med Henrik Gunnarsson bildade han idag (igen) en mycket stabil konstellation. Jag har inte räknat, men det är inte många matcher Patrik Forsberg lämnat utan poäng. Det viljestarka yrvädret Jimmi Johansson for fram som vanligt och åkte på en rejäl smäll framför Vallentunas mål. Dessbättre reste han sig och återkom i spel och vi kunde andas ut. Vi har inte råd att ha flera spelare i tvättstugan, förlåt sjukstugan... Fredde G gav inte bort någon klubba ikväll - han var inte ens med eftersom han drabbats av ryggskott. Det struntade klacken i - dom körde på som sist och Lundahallen lät igen! Avdelningen "Blå krigare, stort hjärta" tillägnas den kompromisslöse back-giganten Micke Lundén. När han täckte sitt femtioelfte skott för kvällen tog det så illa att det åtminstone för en lekman såg ut som ena pekfingret var brutet (exakt medicinsk status för närvarande okänd). Micke tog sig till båset, tejpade ihop pekfinger och långfinger och konstaterade att det fortfarande gick att få på sig handsken - alltså var det vara att fortsätta... - Hade vi legat under med 7 - 0 hade jag nog klivit av, säger Micke. - Fan tro't, säger jag.
"Det börjar låta som musik..." |
