"Senaste hemmamatchen slutade med seger mot Väsby. Gimo klarade sig med blotta förskräckelsen och Täby tackade och tog emot när vi glömde bort att göra mål. Är det början till en trend vi skymtar? Är det dags för hemmaseger nummer två?"
Inte nog med att vi höll jämna steg i två perioder, utan det obligatoriska "sjunket". I den sista perioden har vi t o m både vilja och ork att ytterligare öka både tempo och intensitet och avsluta med fullständigt förkrossande 5 - 1. Med tanke på att vi max gjort fyra mål på en match tidigare i år får det anses som en klart godkänd uppryckning... Efter ledning med 2 - 0, som sedan Waxholm vände till 2 - 3 i mitten av andra perioden, kändes det som om vi var illa ute igen och den där obehagliga "inte-nu-igen-känslan" spred sig i kroppen. Vi fick då hjälp att tända till av diverse underliga domslut och hela laget som kollektiv utstrålade en "Now I'm really pissed"-mentalitet á la Mel Gibson´s Martin Riggs med axeln ur led. Ilskan kanaliserades och resulterade i kvittering till 3 - 3 i powerplay efter 17:23 och det var kvällens gigant, Göran Frisk, som därmed startat den vändning som var i antågande. Samme Göran fortsätter att visa vägen i början av den sista perioden när han redan efter 2:06 slår in även 4 - 3. Denna gång är det en om möjligt ännu värre rökare från blå och även detta mål kommer i powerplay. När sedan Fredrik Georgsson gör 5 - 3 och Patrik Forsberg 6 - 3 börjar vi vädra seger. Waxholm gör sitt bästa för att spä på dramatiken och chansar med att ta ut målvakten med nästan fem minuter kvar, när vi drabbats av en utvisning, och lyckas då även reducera till 6 - 4 men närmare kom dom aldrig. Period 1: 9:38 1-0 T Nilsson (Georgsson), 14:49 2-0 Forsberg (Alteby) PP Period 2: 17:23 3-3 Frisk (Pentler) PP Period 3: 2:06 4-3 Frisk (Forsberg) PP, 4:43 5-3 Georgsson (Fredde G, Alteby), 7:24 6-3 Forsberg (Alteby), 16:59 7-4 Forsberg (Johansson) Tom kasse, 18:16 8-4 Alteby (Johansson)
Powerplay 5-3 i första perioden strax innan Patrik Forsberg gör 2-0 |
