För en gångs skull tog vi ledningen i matchen genom 0 - 1 av Fredrik Georgsson 7:44 in i första perioden. Sedan var det mest Vallentuna som lyckades med målskyttet ett tag. Kvittering i första perioden och ledning med 2 - 1 med det enda målet i perid nummer två. När sedan Vallentuna gjorde 3 -1 efter 6:12 av tredje perioden, då Våla precis klarat ett numerärt underläge spel tre mot fem, såg det tungt ut...

Men icke, istället för att falla ihop inleder man en mycket stark upphämtning som resulterar i två snabba mål; först Robert Leteo 3 - 2 efter 10:11 och endast 28 sekunder senare Patrik Forsberg 3 - 3. Det goda spelet höll i sig och kunde mycket väl ha resulterat i flera mål. Dessvärre rycktes också Vallentuna med i den allmänna målorgien och kontrade in 4 - 3 efter 12:00. Trots detta trummade Våla på i samma goda anda och hade flera lägen att åter gå ikapp, men så roligt skulle vi inte ha denna kväll. Istället är det Vallentuna som kan göra två snabba mål när alla i Våla jagar kvittering; Vallenutas 5 - 3 och 6 - 3 kom med endast sex sekunders mellanrum(!!) i slutet av den 17:e minuten.

Totalt sett dock en mycket bättre insats än i de övriga förlustmatcherna. Det är ju å andra sidan en klen tröst - i historieböckerna står det 6 - 3 och man får inga poäng för att man är nära. Ska man gräma sig över missade poäng finns de andra matcher där poängen hade varit lättare att ta...

Tilläggas kan att Robert Leto välförtjänt fick pris som bästa spelare i Våla samt att Vallentuna har en mycket bra målvakt i Jocke Persson som inte gjorde livet lättare för bortalaget denna kväll. En annan gammal bekant, Sune Nilsson, höll precis samma kvalitet som vanligt och det gör ju inte heller livet lättare - för någon. Det är bara tråkigt.

Jocke Jansson, Hockey-vetare:

"Det är konstigt så olika det kunde ha gått om man gjort sex mål i alla matcher"

Till Hans Fundin vill jag bara säga: Shit Happens...!