Elin är min byxsäcksklocka,
Elin är min Russinstrut,
Elin är min sockerdocka,
Elin ist mein höchstes gut;
Elin är min fröjd och gamman,
Elin är mitt allt tillsamman,
Allt ihop är Elin min.
/Israel Holmström (omkr 1660-1708)
I höjd med Lund
knäppte jag upp din blus, allt
skakade och jag kom in i dig
bakifrån, genom ditt hår
operiodiska ljus från motorvägar,
neonblå firmanamn, enstaka hus
där man gjorde gud vet vad
i denna sena timme, allt skakade
och de första vagnarna redan inne i regnet,
helt raka streck över rutan,
fler och fler och jag slog i huvudet
i överslafen och allt stillnade.
Eslöv.
/Ole Hessler
Sagt till henne:
"...tänk dig att du ligger på en säng, i
ett hotellrum, i ett varmt land. Du är
naken, och har en handduk över dig,
som täcker allt, utom dina fötter, armar,
och ditt huvud. Jag har just tagit på mig
mina shorts, efter att ha duschat..."
"...tänk dig att jag lutar mej över dig och
kysser din hals. Jag drar ner handduken
till precis över dina bröst, och kysser
vidare din nacke..."
"...tänk dig att jag fortsätter ner, och drar
åt sidan den bit av tyget som ligger över
din mage, och kysser dig även där. Jag
mellanlandar på dina läppar, innan jag
lätt kittlar dina fötter med näsan..."
"...tänk dig att jag, men händerna under
dina vader, men tänderna drar upp hand-
duken till mitten av dina lår. Jag kysser
dina knän, och insidan av det ena låret,
samtidigt som jag som jag svagt särar
dina ben..."
"...tänk dig att handduken nu bara täcker
dina tre känsligaste kroppsdelar, att jag
nu med munnen närmar mig den nedre,
och min hand den ena övre. Din motsatta
hand följer min till dit den var på väg, och
min mun når nu sitt mål..."
"...tänk dig att din andra hand knyter sig
runt lakanet, och den första drar sig lätt
ner mot min armbåge. Min tunga leker
med dig, och du ler..."
"...tänk dig att min tunga försiktigt kommer
in i dig, och sedan återvänder, för att fort-
sätta leken. Du spänner dina lår och din
mage, och du trycker tillbaka huvudet, ner
i kudden..."
"...tänk dig att du börjar närma dig, och min
andra hand stryker din rygg. Du lägger
fötterna i kors bakom min rygg, och råkar
ge ifrån dig ett klagande läte, som du själv
inte hör..."
"...tänk dig att jag släpper dig, och reser mig
upp, att jag leende ser på din halvtrötta och
oförstående min, och jag drar på mig en
skjorta och går ut för att köpa vatten..."
vad gör du nu?
(blev du sur nu?)
/Jonas Henrikson
Jag har sett den hos dig
blicken som jag älskar
du biter i livets frukt
och den kommer aldrig
att ta slut
Den som kan
njuta så
är min älskade
/Ann Smith
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
/Eeva Kilpi
Du böjer dig fram, jag kysser tillbaka.
Dina armar runt mig, min hand innanför din tröja.
Du knuffar omkull mig, du följer mig ner, gräset är fuktigt av dagg.
Min hand, mot din bara rygg, känner din värme, känner ditt hjärta.
Jag släpper dig, du vill hålla kvar.
Du vänder dig uppåt, jag sitter bredvid dig, böjd över dig,
kysser dig, dina händer stilla.
Du sätter dig upp, drar mig till dig, vill ta min tröja.
"Inte än..."
/Jonas Henrikson
Mina bröst är tunna som januariljus.
Du lägger händerna på mina höfter.
Drar upp klockan tills den börjar ticka.
Du kommer in i mig. Det lyser
Därinne. En barnkammarlampa
som någon glömt att släcka.
Jag är inte van vid att vara två. Att en
Annan börjar alldeles intill min egen.
Jag sträcker handen över gränsen. Där
jag slutar börjar du. På så sätt liknar
vi varandra.
/Marie Lundquist
Efter att ha älskat ligger vi tätt intill varann
och på samma tid med avstånd mellan oss
som två segelskepp som njuter
sina egna linjer i det mörka vattnet, de skiljer
så intensivt, att deras skrov
kan liknas vid att öppna sig av ren och skär fruktan
medan de seglar i kapp, ut i det blå
med segel som nattvinden fyller
med blomsterdoftande vind och månsken
utan att den ena på någon tidpunkt
försöker att aktersegla den andra
och utan att avståndet mellan dem
minskar eller ökar alls.
/Henrik Nordbrandt
Mina tankar trivs hos dig
och min fot längtar efter din hand
Jag älskar att komma till dig
på morgonen
då du är tung och varm och rund
ett mjukt höljande bo en volm
över min kropp
Min kärlek till dig är omedlebar
för att du inte tar tillbaka
utan låter mig vara
Med dig vill jag fortsätta
Jag längtar efter din varma hand
Och din kropps rundning som passar in
i min
/Ann Smith
Tre. Hur kan siffran göra så stor skillnad,
en skillnad, ej mindre, och lyckligtvis inte mer.
eller var det fyra, denna oöverstigliga tröskel?
Ett förbud, obrytbart, ett löfte, omöjligt att hålla.
tid är inte vad det borde vara, inte tre, inte
mellan de två, eller var det fyra, däremellan?
Att tre är mer än väl så känt, att tre är så,
av godtagbarhet accepterat, men inte om mindre.
men om båda är mer, är skillnaden densamma?
/Jonas Henrikson