Stigmata
Stigmata
Rupert Wainwright, 1999



Frankie Paige (Patricia Arquette) arbetar på en hårfisering i 
Pittsburgh. En dag får hon ett paket från sin mor som varit på 
resa i Brasilien. Det visar sig innehålla ett krucifix som kommer 
från en by där ett mirakel just inträffat i den lilla katolska 
kyrkan. En staty har börjat gråta blod och i samma veva har kyrkans 
präst avlidit. För att studera detta mirakel skickar katolska kyrkan 
i Rom dit fader Kiernan. Han är inte bara präst, utan även veten-
skapsman. Han kommer snabbt fram till att blodet som statyn gråter 
är äkta och dessutom mänskligt. Samtidigt i Pittsburgh drabbas 
Frankie av ett anfall som kan liknas vid epilepsi. Men förutom 
synerna ådrar hon sig dessutom genomgående hål i handlederna - likt 
dem Jesus fick på korset. Några dagar senare händer samma sak igen, 
men denna gång vaknar hon till sans igen med piskmärken på ryggen 
- precis som efter en prygling. När katolska kyrkan i Rom, som inte 
tycker om att övernaturliga händelser får stort utrymme i medierna, 
får höra talas om detta skickar de Fader Kiernan att undersöka 
fenomenet. Detta för att allt som kan skrämma eller skada den 
katolska kyrkan är av ondo, enligt dem. Frankie fortsätter drabbas 
av  anfall och ådrar sig de ena blödande såret efter det andra. Och 
genom dessa försöker det väsen som tagit Frankie i besittning att 
framföra sitt budskap. Men Frankie vill inget hellre än att bli fri 
att leva sitt eget liv igen...

Filmen Stigmata har sitt namn efter det fenomen som gör att en männsika 
drabbas av oförklariga stora sår på kroppen. Likadana sår som Jesus fick 
vid korsfästelsen. Filmen är regisserad av Rupert Wainwright, en före 
detta reklammakare. Detta syntes genom de snabba klippen, den märkliga 
ljussättningen och de mycket bildliga språket. Snyggt, och  ganska effektivt. 
Och tillsammans med den mycket passande musiken bygger han upp en form av 
en riktigt lång rockvideo. Och det bidrar till en härlig stämning och 
fräsch atmosfär. Arquette är väldigt bra i rollen som den Stigmata-drabbade 
Frankie, men resten av skådespelarna lämnar en ganska blek skugga efter 
sig. De flesta ockulta attribut finns givetvis med i filmen. Till exempel 
talar Frankie i tungor på ett språk som inte används idag, hon erhåller en 
djup basröst och ser grym ut när det inte är hennes egen själ som är 
dominant samt lättar från sängen. Lite Exorcisten-varning, alltså. Filmen 
har sågats i många recensioner och vissa tycker till och med att den är  för
blodig. Men detta är inte sant. Det blod som visas är inte av den slaskiga 
sorten, utan enbart till för att bygga upp filmens budskap. Sitgmata har 
filmats med två olika slut. Det är det något kortare som visas på bio, 
men huruvida det är det bästa av de två låter vi ha osagt. Den som är 
intresserad av det alternativa slutet, samt andra bortklippta scener 
(varav bitar av dessa finns med i trailern till filmen) hänsivas till DVD-
utgåvan, region 1.

Betyg: