Sorority House Massacre Carol Frank, 1986Efter att Beth´s moster och tillika vårdnadshavare har dött, beslutar hon sig för att hälsa på sina vänner på ett elevhem över helgen. Då hon kommer fram känner hon att huset verkar vara bekant på ett obehagligt sätt. Hon drömmer ofta mardröm- mar som verkar ha någon koppling till huset. Nästa kväll då deras pojkvänner kommer och hälsar på, berättar en av killarna att huset har en blodig historia. Familjen som bodde där tidi- gare, blev en natt brutalt mördade av brodern. Den enda som lyckades undkomma var en liten flicka, som senare adopterades bort. Då Beth fortsätter att plågas av mardrömmar och syner, går hon med på att låta sig hypnotiseras. Detta för att kunna komma till insikt om drömmarna och synerna har någon koppling till hennes undermedvetna. Föga överraskande, visar det sig att det har det. Och ungefär samtidigt rymmer en farlig mental- patient från institutionen han är inspärrad på. Det här är en rätt charmig skräckis som är så 80-talistisk som det bara går att bli. Det är tidstypiska kläder och musiken låter farligt likt melodislingan i Phantasm. Här finns det också många scener att skratta gott åt. Tex. när mördaren rymmer från mentalsjukhuset, hoppar han över ett stängsel med taggtråd. Men precis då han hoppar är taggtråden borta. Likaså då mördaren har brutit strömmen till huset och allt blir svart, går det fortfarande fint att titta på TV. I en scen blir ett par överfallna i ett tält och därefter rusar killen iväg, spritt språngande naken. Men plöts- ligt sitter kalsongerna på, för att sedan vara borta igen i nästa scen. Men detta till trots är filmen underhållande även på "rätt" sätt. Stor inspirationskälla till Sorority House Massacre torde Halloween vara. Både för handling och likheten med mördaren. Att det är riktig lågbudget är även det tydligt. Men effekterna är ändå helt OK. Filmen är kort, bara 75 min. Detta känns dock inte för snålt tilltaget utom snarare gandska lagom. Sorority House Massacre är en riktig B-skräckis bland teen-slashers. Men efter- som den är gjort under genrens bästa period, 80-talet, är den härligt underhållande och precis så förutsägbar som sig bör. En film som inte ska missas av den hängivne B-skräckfilmsälskaren. Betyg:
