N.Y Ripper Lucio Fulci, 1982En seriemördare - av media kallad uppskäraren - härjar i New York. Offren är unga och vackra kvinnor. Det som utmärker mördaren är att hans röst låter som en anka. Kommisarie Williams försöker utan framgång komma honom på spåren. Dessutom gäckar han polisen genom att ringa upp Williams och berätta när ett nytt mord ska ske. För att komma framåt i spaningarna kontaktar Williams en psykiatriker, Dr Paul Davis. Då de inte har mycket att gå efter tvingas de vänta på att mördaren ska slå till igen. Genombrottet kommer då ett av offren, Fay Mayors, överlever mördarens angrepp. Hon har dock inte någon klar bild över händelseförloppet och kan därför inte identifiera mördaren. Men Dr Davis är misstänkt på att Fay inte berättar riktigt allt. Att hon håller inne med viktig infor- mation som kan behövas för att de äntligen ska kunna gripa mördaren. När N.Y Ripper hade premiär 1982 blev många chockerade över de grymt realistiksa våldsscenerna. Med dåtidens mått mätt så realistiska att filmen blev beskylld för att vara en Snuff-movie och upphovsmännen tvingades upp till bevis i domstol. Och även idag är vissa av mord- sekvenserna mycket, mycket trovärdiga. Dessutom är sexscenerna långt mycket fler och vågade än i andra filmer. Amerikanarna har fram tills DVD-utgåvan utkom fått hålla tillgodo med en flera minuter kortare version där allt våld är intakt men det mesta av naket är borta! Filmen i sig har en röd tråd som dock inte följs hela tiden. Det är mycket utfyllnad i form av mord som inte för handlingen framåt, sex som är irrelevant i förhållande till resten och i stort sett samtliga filmkarraktärer är mer eller mindre udda. Men detta till trots så har Fulci skapat en Giallo som visserligen står och faller med de många och långa utstuderade våldsscenerna men som emellanåt känns ganska fräck. Inte i klass med Argento och inte heller Fulcis bästa. Men helt klart en omtalad klassiker som man bör ge en chans om man inte är känslig för blod, rakblad, kvack, kvack, och lättklädda kvinnor. Betyg:
