Phenomena Dario Argento, 1985Dario Argento har i denna film, från -85, (även känd under namnet Creepers i USA - en 20 minuter kortare film som vi inte resencerat!) skildrat en historia om 14-åriga Jennifer. Hon börjar studera på en skola i Schweiz. Straxt efter Jennifers ankomst försvinner hennes rumskamrat spårlöst. Jennifer drömmer mardrömmar och går i sömnen och blir därmed stämplad som annorlunda av de övriga på skolan. Genom sina promenader nattetid får hon kontakt med en professor som studerar insekter. Han leder henne in på att själv börja undersöka för- svinnandet av hennes rumskamrat och snart inser dom att det är en mördare lös och Jennifer riskerar att bli nästa offer. Samtidigt upptäcker hon sin egen lite speciella förmåga - att kunna kommunicera med insekter. Detta kommer hon snart att få användning av på mer än ett sätt. Phenomena är en av Argentos bästa filmer. Den är brutal och ruggig, med bra spänning och musik. Claudio Simonetti, från gruppen Goblin,ligger bakom det mesta av soundtracket i Phenomena. Och som vanligt har filmen därmed fått rätt stämning med lite feberlik musik. I vissa scener använder sig Argento istället av riktig hårdrock, Iron Maiden och Motorhead. Detta understryker det smått osannolika i filmen och ger ett härligt oseriöst intryck. Det är synd att Argento verkar ha frångått det konceptet i sina senare filmer. Phenomena har mycket gemensamt med Suspiria även om den skiljer sig på många punkter. Fotot är väldigt snarlikt. Mycket lek med ljussättning och bildkomposition. Detta att Phenomena ger ett mer experimentiellt intryck med en mardröms likare ton än andra av Argentos filmer gör att filmen inte är omtyckt av lika många som annars. Men den väldiga blandningen av giallo, smått övernaturliga inslag och slutuppgörelsen medför istället att det blir en härlig skräckfilm där handligen är svår att förutsäga. Enligt vårt tycke förtjänar Phenomena inget annat än högsta betyg. Betyg:
