Inferno Dario Argento, 1980Rose Elliot, litteraturstudent, kommer över en gammal bok vid namn The Three Mothers hos en antikhandlare. Boken är skriven av en Alkemist, Varelli. Varelli kände till de tre mödrarnas sanna natur och lät bygga tre hus åt dem, på tre olika ställen i världen: Freiburg, N.Y och Rom. Suktarnas mor bor i Tyskland, Mörkrets moder i USA och Tårarnas mor i Italien. Vad Varelli inte visste var att de tre mödrarna förkroppsligade de tre ödena och var oförmögna att skapa liv. Från be besatta husen styr de tre mödrarna världen och skapar smärta och lidelse. När Rose läser om de tre mödrarna blir hon skrämd. Av texten i boken börjar hon misstänka att huset hon bor i är boplatsen för modern i USA. Och när hon dessutom upptäcker att området har en sötaktig doft, dödens vittring, skriver hon till sin bror, Mark, i Italien. Mark läser dock aldrig brevet. Istället råkar han glömma Roses brev efter en lektion. Men en av hans vänner, Sarah, upptäcker det och tar med sig brevet för att återlämna det till honom. Men på sin väg till Mark kan hon inte motstå sin nyfikenhet och öppnar brevet. När hon läser om Roses rädsla och misstankar beslutar hon sig för att åka till ett gammalt bibliotek och se om hon kan hitta ett exemplar av The Three Mothers. Uppslukad av innehåller försöker Sarah stjäla med sig boken ut, upptäcks, och lyckas fly från biblioteket med livet i behåll. Skakad åker hon hem, ringer Mark och ber honom komma - omedelbart. Mark kommer, men då är Sarah redan död. När Mark, samma kväll, talar med sin syster i N.Y, ber Rose honom komma och hälsa på. Hon har mycket att berätta men telefonförbindelsen bryts plötsligt. När Mark anländer till New York visar det sig att Rose är försvunnen. Och det finns inte en enda led- tråd om vart hon kan ha tagit vägen. En väninna till Rose talar dock om för Mark om Roses rädsla för de tre mödrarna och hennes misstankar. Och när de hittar blodfläckar i Roses lägenhet börjar Mark söka efter sin försvunna syster... Inferno, från 1980, är en film av skräckmästaren Dario Argento. Detta är andra delen i den ännu ofullständiga Three Mothers trilogin. I denna "uppföljare" till Suspira har Argento använt sig av lika underbar ljussättning och härlig filmteknik. Däremot har Inferno en tunnare, mer osammanhängade handling än Suspiria. En bra bit in i filmen vet man som tittare fortfarande inte vem som är huvudrollsinnehavare. Många retar sig på att filmen har allt för många lösa trådar och orealistiska vändningar. Och visst, det har den. Men varför ska man haka upp sig på bi-handlingar? Den röda tråden är än dock, relativt, enkel att följa. Filmens styrka är sättet stämningsuppbyggnaden - inte logiken i handlingen. Inferno innehåller en del riktigt starka spännings- sekvenser medan andra scener inte är lika övertygande. Musiken i Inferno är mycket bra och stundtals väldigt likt andra av hans filmer. Som helhet är Inferno en ganska klassisk Argento. Har man sett Suspira är den nästan ett måste. Om inte annat för att äldre Argento-filmer är bättre än de nyare! Och om man fick önska skulle den tredje och avslutande delen snarast få sätta punkt för trilogin. Speciellt eftersom mästaren, sedan många år tillbaka, redan skrivit berättelsen om den tredje modern! Betyg:
