Hellbound
Hellbound 
Hellraiser II
Tony Randal, 1988


Kirsty (Ashley Laurence) vaknar upp på ett mentalsjukhus
och försöker förstå hur allt som hänt henne hänger samman.
Överläkaren Dr.Channard visar sig vara en mycket bisarr typ
med en stark längtan att få se vad som väntar på den andra
sidan. Genom att få information av Kirsty, och använda sig
av madrassen som är indränkt med den onda styvmodern Julias 
blod lyckas Dr.Channard föra Julia tillbaka till livet. 
Eftersom hon, likt Frank i Hellraiser, består av en blodig
och senig massa behöver även hon människoblod för att återfå
sitt tidigare utseende. Dr.Channard skaffar fram offer från
mentalsjukhusets källare, där de mest störda personerna för-
varas. Och Julia blir mänsklig igen. Kirsty och en anställd
vid anstalten upptäcker att allt inte står rätt till och börjar 
undersöka saken närmare. Tillsammans med Tiffany, en stum 
flicka som löser pussel dagarna i ända, får Kirsty ge sig i
kast med Dr.Channard, Julia och Cenobiterna.

Efter en lovande inledning, som lyckats bibehålla en del av
originalets stämning, börjar filmen trampa vatten. Efter det
att Julia har återfått sitt ursprungliga utseende verkar 
idéerna har sinat. Det blir mycket utfyllnad i form av 
spring i mörka korridorer och sjuka syner. Denna uppföljare
är ännu blodigare än originalet. Mot slutet av filmen skenar
effekthysterin iväg och det som ska vara skrämmande blir 
istället amatörfilmsmässigt och löjeväckande. Ni som har sett
filmen och vad Dr.Channard förvandlas till, vet precis vad vi
menar. Har man sett originalet har detta ändå en viss charm och
behållning, men förvänta er inte samma klass som i Hellraiser.

Betyg: