Hamilton
Hamilton

Carl Hamilton och hans vän och kollega Åke Stålhandske,
får order att, i världsäkerhetens intresse, eliminera en
grupp ryska smugglare på den ryska tundran. Smuggelgodset
är en kärnvapenmissil med srängkraft tillräcklig för att
lägga hela Paris, Washington eller New York i aska.  
Uppdraget går helt enligt planerna, tror man, men det
visar sig att Åke lät en av smugglarna leva. Den överlevande
tar sig sedan vidare in i Sverige och blir anhållen för
mord på en lastbilschaufför i Luleå. När det visar sig att
lastbilen har haft en radioaktiv last befarar Hamilton
och underättelsetjänsten ett samband med operationen på
tundran. En till kärnvapenmissil är på drift och nu gäller 
det att hitta den innan den kommer för långt bortom
hederliga händer...

Denna fjärde filmatiseringen av Hamilton är baserad på 
Jan Guillous böcker Ingen mans land och Den enda segern.
Harald Zwart har regisserat. Hamilton gestaltas nu av Peter 
Stormare. Som Hamiltons älskade Tessie ses Lena Olin och 
storskurken är f.d Luke Skywalker, Mark Hamill. Tillsammans
gör dom en väldigt bra film, faktiskt den bästa av dessa
filmer. Stormare är perfekt som hemlig agent, så länge han
inte pratar för mycket. Men det gör han heller inte särskilt
ofta. Han är cool och hårdnackad och det enda man kan 
klaga på är hans upprepade blundningar. För så fort
Carl Hamilton inte vet hur han ska uttrycka sina känslor
i ord blundar han. Och efter två timmar i biosalongen 
är man smått frustrerad av alla dessa blundningar. Lena
Olin ser man inte allt för mycket av, men hon syns säkert
mer i orginalversionen, TV serien. Mark Hamill har inte
fått allt för bra kritik för sin roll som skurken Hawkins. 
Men sannigen är att han passade aldeles utmärkt som dryg
och elak otäcking. 

Det finns tydliga inslag av inspiration av amerikanska 
actionrullar i Hamilton. Och det är bra. Snart kanske 
det kan komma en riktigt bra action även från Sverige.
Men än är det inte av högsta klass. Det är visserligen 
spännande och det är ganska mycket skjutande och några
explosioner(och det är garanterat den första svenska
film som de döda styckas med motorsåg i). Men med ett 
manus som detta borde det ha gått att åstadkomma något 
i stil med t.ex Fredsmäklaren. 

Vad det gäller att Hamilton är omklippt till en filmversion
av ett ursprungligt TV serie manus märks faktiskt inte allt
för mycket. Vissa luckor finns, när man börjar tänka efter.
Men inte alls så påtagligt som i Vendetta. Men varför är man
så rädd för att göra långa filmer i Sveige?

Betyg: