Freddy´s Dead - The Final Nightmare Rachel Talalay, 1991Alla tonåringar i Springwood har avlidit i sin sömn av sina drömmar, orsakade av Freddy Kreuger. Alla utom John Doe. Han försöker lämna Springwood bakom sig, men Freddy behöver nå- gon som förser honom med fler tonåringar. Därför för han bort John från det flygplan han färdas i. När John sedan vaknar till liv igen är han omtöcknad, blåslagen och utan minne. Han vet inte var han är och i fickan har han en burk med tab- letter som hjälper en att hålla sig vaken. Han inser dock att det är just vaken han måste vara. Till varje pris. John ploc- kas upp av ett par poliser som för honom till ett ungdomscen- ter. Där kommer han i kontakt med Doktor Maggie Burroughs. Han försöker berätta om sina mardrömmar för henne, och eftersom hon, till en viss del, känner igen sig lovar hon att hjälpa honom. Med hjälp av ett tidningsurklipp som John har i sin ficka spårar de honom till Springwood. Tillsammans åker de båda dit för att försöka få reda på lite mer om John och om hans mardrömmar. Där får de reda på en del men erhåller tillika fler frågor. Var är alla barn, vem är Freddy som John drömmer om och varför har inte John blivit mördad? Rachel Talalay, som har producerat samtliga fem föregångare till Freddys Dead, står för både manus och regi till denna del sex i Elmstreetserien. Detta blev hennes debut i regisammanhang. Redan i del fem började storyn kännas urvattnad och Freddy inte fullt så läskig längre. Detta kulminerar dock rejält i denna lätt knark- flummiga efterföljare. Spänningskänslan infinner sig inte alls, drömmarna är allt för övertydliga och konstrade och Freddy Kreuger får dominera allt för mycket i någon form av försök att efterlikna en stå upp komiker. Inga raffinerade mord, urusla effekter och dålig fantasi är det som kännetecknar Freddys Dead allra mest. Ett par gånger är illamåendet nära förestående när drömmandet ebbar ut i den ena situationen värre än den andra. Värst är en lååång scen där Freddy spelar TV-spel med en av tonåringarna. Plus i kanten dock för att den äkta Elmstreetmelodin finns med samt för försöket att filma i 3D, vilket fungerar skapligt i vissa scener. Men bäst är ändå eftertexterna. Dels för att eländet äntligen är över men även för kollaget med minnesvärda scener ur tidigare delar ur serien. Betyg:
