Deep Red Dario Argento, 1975Under en konferens i Rom får en kvinna med telepatisk förmåga, Helga Ullman, en föraning om att det sitter en mördare i hör- salen. Förutom att Helga kan känna av mördarens sjuka tankar förutspår hon även att fler mord kommer att begås. Samma kväll blir hon attackerad av en yxmördare i sin lägenhet. En jazzmusiker vid namn Marc bevittnar överfallet ned ifrån gatan. Han rusar upp för att försöka rädda Helga, men när han kommit upp till hennes lägenhet är hon redan död. Från fönstret ser Marc en regnrocksbeklädd skepnad försvinna ut ur huset och ned för gatan. Polisen är snabbt på plats och förhör Marc om vad han sett och hört. Ungefär samtidigt anländer även en journalist, Gianna, till brottsplatsen. Marc vet med sig att han sett något som han inte kommer ihåg riktigt. Han vill ha det till att han sett en tavla i hallen som inte längre finns kvar. Men eftersom ingenting är flyttat blir han osäker. Han är dock ganska säker på att om han skulle komma ihåg mer exakt vad han såg skulle mordet bli lättare att lösa. Gianna skriver en artikel om mordet på Helga och i samband med publiceringen visas en bild på Marc - mordvittnet. Detta gör att mördaren vet vem som har störst möljighet att peka ut densamme. Och för att förhindra att Marc kommer över fler ledtrådar än de som redan finns gäller det för mördaren att ligga steget före. Det blir därför allt ange- lägnare att lösa gåtan innan Marc själv blir nästa offer... Deep Red är nästan lika känd under sin original titel; Profondo Rosso. Likt många andra av Argetos filmer så kretsar storyn kring en utlänning i ett främmande land. Detta är en äkta Giallo som innehåller alla attribut som kännetecknar densamme. Och Argento själv får, som vanligt, agera en hel del när scenerna med mördarens svarta handskar zoomas in i bild. Filmen innehåller mycket våldsamma mördarsekvenser och det sparas inte på effekter. Och med tanke på filmens produktionsår är dessa mycket välgjorda. Det enda som stör är, som alltid i 70-tals produktioner, blodet som har en orangefärgad ton - inte alls lik äkta vara. Musiken är enastående. I Deep Red börjar Argento för första gången att samarbeta med gruppen Goblin. Detta resulterade i ett mycket mysigt, skrämmande och passande soundtrack. DVD-versionen som restaurerats upp av Anchor Bay håller mycket hög kvalitet och många scener som inte funnits tillgängliga med engelskt ljudspår är återinsatta, men på italienska. Detta gör att filmen nu är längre än den längsta version som hittils visats. Många anser att detta är en av Argentos starkaste filmer. Och det stämmer. Men vi anser att Suspiria och Phenomena är än vassare, men eftersom vi inte använder oss av "halva" betyg blir det samma omdömme som dessa! Betyg:
