|
Att finna kunskap, är den sanna glädjen här i livet.
Oscar Öqvist, i boken, Tyst erfarenhet och Bengt Molander, i boken, Kunskap i handling uttrycker sin fasa om att det finns människor vars yrke är att dränera andra människors kunskaper och föra in dom i en dator.
"Dränera=genom diken leda bort överflödigt vatten ur marken"
(enl. bonniers svenska ordbok 1980).
Men är det inte så det är?
Vi tar upp kunskap genom att läsa, lyssna och se vad andra gör och har gjort.
Vi antingen skriver ner eller verbalt informerar andra om våra förståelser.
Och ger därmed nästa generation/elev en förförståelse att bygga vidare på.
Kanske själva ordet "dränera" ger fel associationer?
För om man t.ex. dränerar sin husgrund gör man ju det för att uppnå ett positivt resultat, bli av med fel flöden som förstör.
Eller är det den nya tekniken i sig som skrämmer?
Molander tycker att det är ett "illavarslande tecken" att föra in kunskaperna i datorn?
Men han säger också "Att problematisera verkligheten är det första steget på vägen till kunskap, och det är ett steg som omöjligt kan överhoppas."
Donald Schön betonar att en viktig del av de professionellas kunnande består i att skapa frågor, problem och uppgifter ur en från början oklar och oöverskådlig situation.
Detta får mig då att känna en viss förtröstan, om min egen kunskapssyn som då inbegriper detta vårt senaste media.
Att denna alldeles utmärkt kanal att hämta och bevara kunskap på skall tas emot med större ambitioner än något förskräckligt.
"Ett kreativt sinne är ett sinne som alltid är i arbete,
som alltid ställer frågor, som ser problem där andra hittar svar"
Gianni Rodaris.
För att tillgodogöra sig kunskap tror jag man måste inse att det inte bara är det traditionella sättet som är det enda (lärare till elev).
Utan att man lär sig hela tiden genom att iaktta vid sidan av på företeelser, händelser och att lyssna på dialoger och diskussioner.
Därefter sorterar man sina intryck och lagrar dom för att sedan plocka fram vid behov
och para ihop med nya rön som man själv finner relevanta för att kunna på det viset lära sig ännu mer.
Som Öqvist säger "skolans första uppgift måste vara att forma kompletta människor".
Och det inbegriper enligt min mening även den nya tidens kanaler som faktiskt kan vara något som sätter igång kreativitet genom att sporra till att leta efter svar till frågor som sprungit ur fantasin.
Och att läraren enligt Rodaris är en "livgivare" som utvecklar skapandet i sig själv tillsammans med eleven, där eleven inte är "konsument" av kultur och värden utan skapare och producent.
"Levande kunskap måste ses som en enhet tillsammans med kunskapens drivkrafter vilket innebär att man frivilligt avstår från misstro". Schön
Detta tycker jag är pudelns kärna, se på allt nytt med stora ögon utan förbehåll.
Dessutom behöver vi lära oss mer inom fler områden då vi i framtiden inte kommer att bara ha ett yrke hela livet.
Här kan då modern teknologi hjälpa oss att vara undersökande och argumenterande.
"Vi måste frigöra oss från tron på den enda rätta kunskapsformen" Molander
och låt oss även avvisa tron på kristallren och avslutat kunskap.
|