Brottsbalk (1962:700)

5 kap. Om ärekränkning

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnads-
sätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras
missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till
omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han
att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall
ej dömas till ansvar.


2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal
dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften
genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller
eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.


3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller
genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd
med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.


4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen
är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid
som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt,
kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.


5 § Brott som avses i 1--3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om
målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl anses
påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare åtala för

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med anspelning på att han har homosexuell läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande
make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl
anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1--3 §§, att någon genom att förgripa sig på en
främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande
makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet
åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket. Åtal
får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har
bemyndigat därtill. Lag (1987:610).