Lunch. Konversationen var ganska ointressant. Vad hände igår kväll? Gick lampan sönder? Vad sa han då? Idag då? Handla?
Jag satt tyst och lade in ett ord här och där. Jag förstår inte hur de kan prata om absolut ingenting så där länge som de gör. Pratet leder ingen vart. Beskrivningar tas om och upplevelser färgas med nya ord. Det läggs till och dras ifrån och ämnena gör cirklar i luften för att kort därefter på nytt tas upp.
- Jag har köpt nya gardiner till lägenheten, sa en tjej. De är så söta och går i precis samma färger som blommorna i bokhyllan. Jag önskar mamma kunde se hur fint det blev. Nu ska jag bara köpa mattor också. Det är så skönt att ha det hemtrevligt runt omkring sig. Man mår så bra här då. Hon pekade med fingret på magen i trakten av hjärtat och log nöjt. Jag är en typisk kräfta. Allt som står om trygghet och hemmet, allt det stämmer på mig.
Jag kunde inte hålla mig längre: - Jag är också en kräfta, sa jag, men ta en titt i min lägenhet. Där är det inga nya gardiner.
- Du är ingen kräfta. Det kan du inte vara. Det jobbet som du har stämmer inte alls överrens med stjärnorna.
Hon ville ha ensamrätt på sitt stjärntecken.
- Jag är kräfta, sa jag. 27:de juni. Men möblerar inte om och köper tavlor och dukar för det.
- Men jag måste göra det, svarade hon. Om jag inte har vackert och ombonat omkring mig, så mår jag inte bra i själen. Du kan inte vara en riktig kräfta!
Vid det här laget började jag bli aningen irriterad på denna varelse framför mig.
- Titta här, sa jag och lade besticken åt sidan. Om inte du har vackert och om bonat omkring dig, mår du inte bra i själen. Med mig är det tvärt om. Om jag mår bra och trivs i själen och med mig själv, så är allt vackert runt omkring mig.
Hon satt tyst och såg ut som om hon inte förstod någonting. De övriga runt bordet följde hennes exempel. -Mitt hem, fortsatte jag, är inte i min lägenhet eller där jag trivs bäst. Mitt hem är här. Jag knöt min hand och placerade den framför hjärtat. - Här är min trygghet. Här bor jag. Allt utanför mitt hem är bara föränderliga ting. Värdsliga ting. Om allt är vackert inuti mig, i själen, så är allt vackert omkring mig. Och då trivs jag.
Jag kunde inte sluta, utan tog nya tag, samtidigt som jag flyttade blicken till de övriga runt bordet.
- Det är här, sa jag fortfarande med handen på hjärtat, som jag möblerar om och dekorerar med blommor och tavlor. Jag köper också mattor och gardiner, men mitt hem är stort och växer hela tiden. Nya rum skall möbleras göras vackra. Gamla rum ska städas och fräschas upp. Jag längtar och ser fram emot varje nytt rum. Vänner och bekanta är alltid välkomna och det finns alltid något att bjuda på. Och ibland, men bara ibland, har jag en vän som bor hos mig. Hon bor här i mitt hem och jag bor hos henne. Och när vi vaknar och tittar ut genom fönstren är hela världen utanför vacker och vi älskar den.
Tystnaden var total. Några hade stannat till mitt i en tugga. Två sekunder gick. Tre sekunder. Fyra...
- Jag har faktiskt skickat hem ett kort på hur det ser ut i min lägenhet, sa hon som om ingenting hade hänt, samtidigt som hennes blickar var överallt, utom på mig. Jag skrev att det saknades mattor på bilden, men det ska vi ju köpa i morgon. Vem kör i morgon förresten?
Konversationen tog fart igen. Bilen måste tankas. Blyfritt väl? Skulle haft en utan tak. Kostar det inte mer? Hämtar du upp mig?
Jag åt upp resten av min mat, medan jag flikade in ett ord här och där. Sedan reste jag mig upp och gick. Jag gick hem. Jag gick hem till mitt hem och låste efter mig.