 | |
 
Hur ska man då bära sig åt för att laga till en riktigt god kopp te?
Många säger att det är omöjligt att göra det med hjälp av en tepåse, men det är faktiskt inte alls sämre kvalitet
på det te som säljs i tepåsar än det vi köper i lösvikt. Skillnaden ligger i det slarviga sätt vi lagar till teet så fort vi
använder tepåse. Man måste komma ihåg att tepåsar inte betyder snabbte. Teet måste dra lika länge som lösviktste för att
smaken ska komma fram. Att bara doppa tepåsen i koppen två gånger innan man slänger iväg den är helt enkelt inte rätt sätt... Tepåsen ska förresten ha kommit till av en olyckshändelse. En tehandlare i New York sände år 1904 teprover till sina kunder förpackade i små silkespåsar, något som kunderna tyckte var väldigt praktiskt. Den moderna tepåsen används nu över hela världen innehållande bladen Fannings och Dust (har du läst sidan med bladfakta vet du vad det är). På 50-talet föll även England för tepåsens förödande charm och nu är det tepåsen som gäller till nästan 100 procent även där. Konstigt nog...Man väntar sig liksom inte att det ska ligga tepåsar i varje lyxig tekanna! Och så var det då tillredningen av te. Därom tvistar de lärde, kan man väl säga. Uppfattningarna skiljer sig när det gäller om man ska röra om teet innan det fått dra eller efter, om man ska ha en tekanna med insats eller utan, om man ska värma tekannan med mera. Sedan tillkommer ju frågan om mjölk och socker... Mjölk och socker i teet är en engelsk uppfinning. I början var mjölkens syfte att kyla ner drycken för att skydda de ömtåliga porslinskopparna. Mjölken slogs då i koppen före teet. Citron i teet är inte så gångbart i England, men är det vanligaste tillbehöret i exempelvis Tyskland. Det finns förstås "regler" för bruket av mjölk, socker, honung och citron. Honung passar bäst till ört- och fruktteer, där man absolut inte får ha i mjölk eftersom teet och mjölken skär sig. Mjölk passar bäst till starka teer, typ Earl Grey och Breakfast. Citron och mjölk är en omöjlighet eftersom vätskan skär sig. Honung och mjölk i samma kopp går visserligen att ha men är i tekretsar ett tecken på barbari... Ungefär så här kan man sammanfatta tekokningskonsten: Koka upp kallt, friskt vatten och häll det över tebladen i kannan precis när vattnet kokar upp. Dosera med en tesked te per kopp plus en tesked "för kannan", eller om du har tepåsar en påse per kopp. Med kopp menas en normalstor tekopp av den "gamla" sorten. Har man jättemuggar så får man ha i lite extra. För mig och väldigt många andra som inte använder tekanna överhuvudtaget (för det blir ju en massa extra disk) får man göra lite tvärtom; lägg teet i kastrullen med vatten istället. Teet ska tillsättas efter att vattnet kokat upp, det är viktigt, inte ligga i kastrullen och dra (ha ha) medan vattnet hettas upp. Vattnet får inte heller koka efter att tebladen lagts i. Hur man än gör så ska teet dra 3-5 minuter för att smaken ska framträda, även när man använder tepåsar direkt i koppen. Nu har vi ju en hel del billiga tepåsar som inte har så hög kvalitet. Då kan teet faktiskt smaka urkel om det får dra för länge. | |
|
