 | |
 
För oss är det nog den brittiska traditionen med afternoon tea som man kommer att tänka på
då det gäller te-traditioner. I engelska böcker är det alltid en kopp te man tänker på först när det har hänt något upprörande.Det var hertiginnan Anna av Bedford som skapade den brittiska seden med eftermiddagste någon gång under 1840-talet. Hon brukade känna sig hungrig timmarna mellan klockan tre och fem och införde vanan att ta en kopp te under den tiden. Seden spred sig snabbt i adelskretsen och andra samhällsskikt tog snabbt efter. Även mängden bröd och kakor utökades efter hand. När man idag säger afternoon tea menas oftast det som kallas cream tea. Detta består av te, sandwiches, scones och något sött bakverk. Till de små sconesen serveras sylt och vispgrädde. Det sägs att det finns vissa regler om huruvida sylten eller grädden ska ligga överst... Det finns många varianter på cream tea vad gäller bakverken som serveras, men scones är ett måste. Gemensamt för cream tea, var man än dricker det, är att det inte ingår någon "ordentlig" mat. Det gör det däremot i High tea, som på många ställen ersätter vår middag. Ett riktigt high tea-mål består av te, lagad mat plus söta bakverk. Uttrycket tea betyder för många brittiska familjer helt enkelt middag, trots att te överhuvudtaget inte ingår i måltiden. Seden att dricka eftermiddagste finns i så gott som alla forna brittiska kolonier, främst inom överklassen och på finare hotell och restauranger. I USA betraktas seden som otrolig snobbism och en onödig kvarleva från tiden som koloni. Lustigt nog är det just i Boston, där te-upproret ägde rum, som seden har sitt starka fäste. Den japanska teceremonien lägger till skillnad mot engelskt eftermiddagste inte vikten vid vad som intas, utan ceremonien kring hur det intas. Te har odlats i Japan i 1000 år. Landet producerar nästan enbart gröna teer och den egna efterfrågan är så stor att mycket lite te exporteras. Meningen med ceremonien chanoyu är den estetiska njutningen av sträng enkelhet och raffinerad fattigdom. Man serverar ett tjockflytande grönt te, matcha, i en speciell omgivning enligt traditionella regler och med traditionella tillbehör. Reglerna har kommit till under zenbuddhistiskt inflytande, då munkarna tidigt införlivade teet med sina religiösa ceremonier.En typisk japansk tebjudning består av värden och fem gäster och äger rum i ett speciellt tehus uppbyggt i en avskild del av trädgården. Både män och kvinnor bär sidenkimonos. Ceremonien delas in i fyra delar och varar ungefär fyra timmar. Först serveras ett lätt mål följt av en kort paus innan huvudpunkten; det tjockflytande teet matcha, följt av ett svagt te, usucha. Ofta består ceremonien bara av själva tedrickandet som då tar ca en timme. Ritualen börjar med att värden för gästerna genom trädgården till tehuset. På vägen stannar man för att tvätta händerna och skölja munnen. Inne i tehuset äter man måltiden och drar sig sedan tillbaks ut i trädgården eller till tehusets speciella väntrum. En gonggong kallar gästerna till huvudceremonien. När de återkommer, efter att ha tvättat sig en gång till, har tillbehören för teberedningen ställts fram. Dessa består av teskålen, tedosan, en tevisp och en skopa. Värden öser upp det pulvriserade gröna matcha-teet i skålen, häller i hett vatten och vispar blandningen till en konsistens av tjock ärtsoppa. Gästerna kommer fram till värden en och en, i rangordning, och dricker ur skålen som torkas av noggrant mellan varje gäst. Nästa del av ceremonien är att servera det tunna teet usucha. Detta te görs individuellt för varje person och allt te ska drickas upp för att man inte ska anses oartig. Värden markerar med en bugning att ceremonien är över och leder slutligen sina gäster ut ur tehuset. | |
|
