utrustning.jpg (15233 bytes)

textflugspön.jpg (7008 bytes)

 

 

Dominerande på flugfiskemarknaden fram till 50-talet var splitcane spön de betår av sex ihoplimmade trekantiga sektioner. Spöna var tunga iförhållande till sin storlek, krävde mycket omvårnad och var ganska dyra. Ersättaren kom med syntetfibern,de rörbyggda glasfiberspöna och de kom snabbt att dominera marknaden.
Mot slutet av 70-talet börjades det byggas spön i kolfiber, dessa spön var ännu lättare och smidigare än glasfiberspöna. Utmärkande för dessa spön är den låga vikten, smidigheten och utmärkta kastförmåga.

Alla flugspön indelas i olika klasser, sk AFTM klasser fråm AFTM 4 upp till AFTM 12, förutom detta har spön olika aktion, (hur de arbetar). Det finns styva spön som bara arbetar med toppdelen (snabb aktion) och det finns spön som arbetar med halva spöt och hela spöt (långsam aktion) sk. topp- halv- och hel aktion. Det populäraste spöt brukar vara de med halvaktion vilket kombinerar de övrigas egenskaper och är mest allroundmässigt.

När man skall välja ett spö måste man veta vilka typer av vatten som man skall fiska mest i, för valet av spö, spölängd, rulle och lina avgörs av vattentyp, fiskart och av fiskens troliga storlek. Enhands flugspön används för fiske i bäckar, åar, mindre älvar och sjöar. Tvåhandsflugspön används nästan alltid till laxfiske.
Enhandsspöt är lättare att använda vid trånga vatten där det ofta är tät vegetation medans tvåhandsspöts längd och kraft väl kommer till pass när man skall hantera en stor mängd lina i luften.
Förutom ovanstående bör man titta på att rullfästet, handtaget och spööglor är av bra kvalitet

Jag har ställt iordning en liten guide som kan vara riktvärden vid köp av nytt spö.

AFTM -klass Längd Typ av fiske
4-6 7,5-9 fot Fiske i bäckar, åar
6-8 8-10 fot Fiske i sjöar, mindre älvar
9-10 10-13 fot Fiske vid kusten , större sjöar och mindre älvar
10-12 14-18 fot Tyngre kust och laxfiske

textlogga.jpg (6687 bytes)

 

 

Fluglinan är mycket viktig för utrustningen och är helt ( nästan ), avgörande för presentationen av flugan.Kvalitetskravet på linan är mycket stort. Den skall vara smidig, lättkastad, hållbar och följsam.Linans uppgift är att med hjälp av sin vikt transportera ut flugan på vattnet.
Linorna är indelade i olika klasser från 3-12, desto högre klass desto tyngre lina. Vilken linklass man skall välja beror som nämts ovan vilken typ av spöklass man har samt vilket typ av vatten man tänker fiska i. En grundregel är att en lätt lina är mer svårkastad än en tung varför man, ialla fall om man är nybörjare bör undvika de lättaste klasserna.De lätta linorna passar bäst till korta kast vid små vatten och skall man fiska i stora sjöar där mycket vind kan förekomma samt där det krävs långa kast bör man välja en lina med hög AFTM-klass.
Förutom vikten så finns det olika profiler, taperingar på linorna. Två huvudklasser kan nämnas, dubbeltaperingen (DT=Double taper) och klumplinan (WF=Weight forward).
DT-linorna är tjockast på mitten och jämnt avsmalnande i båda ändar vilket gör att när linan börjar bli sliten kan man vända på den och få en ny lina. DT-linan är p.g.a sin smidighet och lättkastlighet den mest populära linan bland nybörjare.
WF-linorna är smal i ena änden och har en klump, tjockare del i den andra ändan, klumpen gör att linan skjuts snabbare genom luften och man får därigenom längre kast.

Förutom detta så finns det flytande och sjunkande linor. Flytlinan används för fiske med torrflugor och med nymfer som ej behöver fiskas efter botten medans sjunklinan används vid fiske där fisken står djupt. För att göra det hela mer komplicerat finns det linor med olika sjunkhastigheter också. Detta är användbart om man jämför fiske vid botten i en hård ström kontra en sjö, i strömmen behöver du en lina som sjunker snabbt medans sjön ej kräver samma sjunkhastighet.
Att nämna här också är att man kan variera hur djupt man fiskar med hjälp av tafsens längd och om man använder förtyngda flugor eller ej.

Eftersom en fluglina är relativt kort sätter man altid fast en backinglina längst bak på fluglinan. Detta innebär att om "Elmer" hugger så kan fisken rusa och du har backingen som en linreserv.Backlinan består ofta av flätad dacron.

textrullar.jpg (6905 bytes)

 

 

 

 

Tillbaka

Flugrullen är den del på spöt som är "minst viktig". Jag tycker att de två viktigaste kraven är att den skall rymma tillräcklig mängd fluglina och backing samt att den går att drilla fisk med d.v.s den skall klara av att fisken gör långa rusningar utan att hacka eller kärva. Du bör även ha en eller flera reservspolar till rullen som är laddad med med bl.a en sjunklina. Någon form av broms tycker jag också skall finnas.
Laxfisket kräver naturligtvis mer av flugrullen än vad rullen för å-fiske kräver.

 


| Copyright © Mats Johansson 1999 | Senast uppdaterad 1999-06-07 | matsj@mbox302.swipnet.se |