Denne sökare borde också betrakta baktal som grov villfarelse och hålla sig undan dess välde, eftersom baktal släcker hjärtats ljus och förkväver själens liv. Han borde vara nöjd med litet och vara fri från alla omåttliga begär. Han borde värdesätta gemenskapen med dem som försakat världen och betrakta undvikandet av skrytsamma och världsliga människor som en dyrbar förmån. I gryningen varje dag borde han meddela sig med Gud och med hela sin själ framhärda i sökandet efter sin Älskade. Han borde förinta varje egensinnig tanke med lågan i det kärleksfulla omnämnandet av Honom och med blixtens hastighet ila förbi allt förutom Honom. Han borde bistå de fattiga och aldrig neka de utblottade sin ynnest. Han borde visa vänlighet mot djur och än mycket mer mot sin medmänniska, mot henne som är begåvad med talförmåga. Han borde icke tveka att offra sitt liv för sin Älskade, icke heller tillåta folkets klander att vända honom bort från sanningen. Han borde icke önska andra det han icke önskar sig själv, icke heller lova det han icke håller. Av hela sitt hjärta borde sökaren undvika gemenskap med dem som gör vad ont är och be om förlåtelse för deras synder. Han borde förlåta den syndige och aldrig förakta dennes låga ställning, ty ingen vet vilket hans eget slut skall bli. Hur ofta har icke en syndare i dödens timma nått trons väsen och, i det han dricker ymnigt av den odödliga drycken, flugit till den himmelska härskaran. Och hur ofta har icke en gudfruktig troende, vid timman för sin själs uppstigande, blivit så förändrad att han fallit ned i den nedersta elden. Vårt syfte med att uppenbara dessa övertygande och kraftfulla yttranden är att inskärpa hos sökaren, att han borde betrakta allt förutom Gud som övergående och räkna allt utom Honom, Föremålet för all tillbedjan, som fullständig intighet.

Dessa är bland den upphöjdes egenskaper och utgör den andligt sinnades hallstämpel. De har redan omnämnts i samband med fordringarna på de vandrare, som beträder den verkliga kunskapens väg. När den avskilde vandraren och uppriktige sökaren har uppfyllt dessa väsentliga villkor, då och endast då kan han kallas en sann sökare. Närhelst han uppfyllt de villkor, som underförstås i versen ”Den som anstränger sig för Vår skull”, skall han åtnjuta den välsignelse, som förlänas av orden ”På Våra vägar skall Vi sannerligen vägleda honom.”

Först när sökandets, den uppriktiga strävans, den längtande åstundans, den lidelsefulla hängivenhetens, den brinnande kärlekens, hänryckningens och extasens lykta är tänd inom sökarens hjärta och Hans nåds och barmhärtighets vind fläktas över hans själ, skall villfarelsens mörker skingras, tvivlens och farhågornas dimmor förjagas och kunskapens och visshetens ljus omsluta hans varelse. I den stunden skall den gåtfulle Härold, som bär Andens glädjande budskap, lysa fram från Guds stad, strålande såsom morgonen, och skall med kunskapens basunstöt väcka hjärtat, själen och anden ur försumlighetens slummer. Då skall de mångfaldiga ynnestbevisen och den flödande nåden från den heliga och eviga Anden förläna sökaren ett sådant nytt liv, att han skall finna sig begåvad med ett nytt öga, ett nytt öra, ett nytt hjärta och ett nytt sinne. Han kommer att begrunda världsalltets uppenbara tecken och utgrunda själens dolda mysterier. Skådande med Guds öga kommer han att inom varje atom förnimma en dörr, som leder honom till den fullkomliga visshetens ställningar. I alla ting skall Han upptäcka den gudomliga uppenbarelsens mysterier och bevisen på en evigt bestående uppen­barelse.

Jag svär vid Gud! Skulle den, som beträder vägledningens väg och söker bestiga rättfärdighetens höjder, nå fram till denna ärofulla och ojämförliga ställning, skulle han på tusen mils avstånd inandas Guds väldoft och förnimma en gudomlig lednings glänsande morgon höja sig ovan alltings dagbräckning. Varje ting, oavsett hur litet, vore för honom en uppenbarelse, som leder honom till sin Älskade, föremålet för hans sökande. Så stor skall denne sökares urskillningsförmåga vara, att han skall skilja på sanning och falskhet, alldeles som han särskiljer solen från skuggan. Om Guds ljuva dofter skulle spridas i österlandets mest avlägsna hörn, skall han förvisso känna igen och inandas deras vällukt, om han så skulle dväljas i västerlandets mest avlägsna ände. Han kommer, på samma sätt, att klart särskilja alla Guds tecken – Hans underbara yttranden, Hans stora verk och mäktiga gärningar – från människors göranden, ord och sätt, alldeles som juveleraren som vet att skilja ädelstenen från stenen, eller den som särskiljer vår från höst och hetta från köld. När människosjälens kanal är renad från alla världsliga och hämmande band, skall själen ofelbart förnimma den Älskades andedräkt över omätliga avstånd och skall, ledd av dess väldoft, nå fram till och träda in i visshetens stad. Däri skall han urskilja Hans uråldriga visdoms under och förnimma alla de dolda lärorna från de prasslande löven på Trädet som frodas i denna stad. Med både sitt inre och yttre öra skall han från dess stoft höra härlighetens och lovprisandets sånger, som uppstiger till Herrarnas Herre, och med sitt inre öga skall han upptäcka mysterierna i ”återkomst” och ”uppståndelse”. Hur outsägligt ärofulla är icke de tecken, de kännetecken, de uppenbarelser och den glans som Han, som är namnens och egenskapernas Konung, har bestämt för den staden! Att nå fram till denna stad släcker törst utan vatten och tänder kärleken till Gud utan eld. Inom varje grässtrå finns en outgrundlig visdoms mysterier nedlagda och över varje rosenbuske låter en myriad näktergalar i lycksalig hänförelse sin melodi flöda. Dess underbara tulpaner vecklar ut mysteriet med den brinnande buskens oförgängliga eld och dess helighets ljuva dofter sprider den messianska Andens parfym. Den består rikedom utan guld och förlänar oförgänglighet utan död. I varje löv finns outsägliga fröjder förborgade och inuti varje kammare ligger otaliga mysterier dolda.

De, som tappert strävar att söka efter Guds vilja, skall, när de en gång försakat allt utom Honom, bli så tillgivna och fästade vid den staden att för dem vore ett ögonblicks avskiljande från den otänkbart. De skall lyssna till osvikliga bevis från denna församlings Hyacint och mottaga de säkraste vittnesbörden från dess Ros skönhet och dess Näktergals melodi. Omkring vart tusende år skall denna stad förnyas och prydas på nytt.

Varför det, o Min vän, tillkommer oss att till det yttersta bemöda oss att nå fram till den staden och genom Guds nåd och huldhet riva sönder ”ärans slöjor”, så att vi med obeveklig orubblighet må offra våra modlösa själar på den nye Älskades väg. Vi borde med tårfyllda ögon åter och åter igen innerligt bönfalla Honom att förunna oss ynnesten av denna nåd. Denna stad är inget annat än Guds ord, uppenbarat i varje tidsålder och religionsordning. På Mose tid var det Moseböckerna, på Jesu tid Evangeliet, på Muhammads, Guds Budbärares, tid Koranen, i denna dag Bayán och i religionsordningen från Honom, som Gud skall låta manifestera, Hans egen bok – boken, till vilken tidigare religionsordningars alla böcker ovillkorligen måste hänföras, boken, som bland dem alla framstår som enastående och ojämförlig. I dessa städer bestås andlig näring i ymnig mängd och har oförgängliga fröjder förordnats. Den föda de består är det himmelska brödet och den ande de skänker är Guds oförgängliga välsignelse. Avskilda själar består de enhetens gåva, de gör de utblottade rika och erbjuder kunskapens bägare till dem som vandrar i okunnighetens öken. All den vägledning, de välsignel­ser, den lärdom, den förståelse, den tro och visshet, som förlänats allt som är i himlen och på jorden, är dolda och bevarade inom dessa städer.