Böner, uppenbarade av Bahá’u’lláh

”Välsignad är den plats och det hus och den ort och den stad och det hjärta och det berg och den tillflykt och den grotta och den dal och det land och det hav och den ö och den äng där Gud har blivit omnämnd och Hans pris lovsjungits.”

”Jag bär vittnesbörd om, o min Gud, att Du har skapat mig för att lära känna Dig och för att tillbedja Dig. Jag betygar i detta ögonblick min svaghet och Din styrka, min fattigdom och Din rikedom.
Det finns ingen annan Gud än Du, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande.”

”Min Gud, som jag tillber och dyrkar! Jag bär vittnesbörd om Din enighet och Din enhet och erkänner Dina gåvor, både i det förflutna och i det nuvarande. Du är den Allgivande, vars barmhärtighets rikliga regn har strömmat ned över hög och låg lika, och vars nåds härlighet utgjutits över både hörsamma och ohörsamma.
O barmhärtighetens Gud, framför vars port nådens väsen har bugat sig och kring vars Saks helgedom godheten, i sitt innersta väsen, har kretsat. Vi bönfaller Dig, när vi utbeder oss Din uråldriga nåd och söker Din närvarande ynnest, att Du må visa barmhärtighet mot alla, som är yttringar av tillvarons värld, och ej förneka dem utflödet av Din nåd i Dina dagar.
Alla är ju fattiga och behövande, och Du är sannerligen den Allt besittande, den Allt betvingande, den Allstarke!”

”O min Gud! O min Gud! Förena Dina tjänares hjärtan och uppenbara för dem Ditt stora mål. Må de följa Dina bud och hålla fast vid Din lag. Hjälp dem, o Gud, i deras strävan och giv dem styrka att tjäna Dig. O Gud! Lämna dem ej åt sig själva utan led deras steg med Din kunskaps ljus och uppmuntra deras hjärtan med Din kärlek. Sannerligen, Du är deras Hjälpare och deras Herre!”

Utdrag från verket Förborgade ord, uppenbarat av Bahá’u’lláh

”O, människoson!
Dold i Mitt uråldriga varande och i Mitt väsens urgamla tidlöshet var Jag medveten om Min kärlek till dig därför skapade Jag dig, inpräglade Min avbild på dig och uppenbarade för dig Min skönhet.”

”O, varandets son!
Med maktens händer skapade Jag dig och med styrkans fingrar formade Jag dig och inom dig har jag nedlagt Mitt ljus innersta väsen. Var nöjd därmed och sök ej något annat, ty Mitt verk är fullkomligt och Min befallning bindande. Ifrågasätt det icke, och tvivla ej heller därpå.”

”O, andens son!
Mitt krav på dig är stort, det kan ej förglömmas. Min nåd mot dig är riklig, den kan ej döljas. Min kärlek har skapat sitt hem i dig, den kan ej hemlighållas. Mitt ljus är uppenbart för dig, det kan ej skymmas.”

”O, utvandrare!
Tungan har Jag skapat för omnämnandet av Mig, besudla den ej med förtal. Om själviskhetens eld övermannar dig, minns då dina egna fel och ej de fel Mina skapelser har, då var och en av eder känner sig själv bättre än han känner andra.”