| När du stigit
iland på Utö befinner du dig på historisk mark.
Redan på 1100-talet började man bryta malm här och
strax bakom världshuset kan du idag se resterna av det som
troligen är Sveriges äldsta järngruvor. Gruvdriften
här har varit omfattande och från slutet av 1600-talet
bidrog malmen från just Utös gruvor till en stor del
av Sveriges kanoner. Troligtvis en starkt bidragande orsak till
att även Utö drabbades hårt under det man kallar
"rysshärjningarna", den skövling och förstörelse
som ryssarna orsakade i sin krigiska framfart i Stockholms skärgård
i början av 1700-talet.
Utö Värdshus uppfördes som gruvkontor 1802-1806 och år
1890 lät Grosshandlare Lewin bygga om det till restaurang.
För ett par år sedan köptes värdshuset av
Anders Malm med kompanjoner. I år blev värdshuset utnämnt
till "Skärgårdens bästa krog". Detta i konkurrens
bland närmare 40 restauranger i skärgårdsområdet
från Stockholm, via Åland, till sydvästra Finland.
Stora och Lilla verandan (brölloppsmiddag), med sina
färglada glasfönster från världsutställningen
1897, byggdes om och blev större 1937, men vinterbonades
först 1986.
Socitetshuset (bröllopsskål och dans efter
middagen) som ståtar på krönet av gruvåsen
var förmodligen det första hus som grosshandlare Lewin
lät bygga. Och tjusigt var det minsann, ty badortslivet var
förbehållet överklassen. Inte förrän
på 40-talet fick skärgårdsborna själva komma
in till dansen på Socitetshuset. Punchen flödade och
vit kostym var ett måste på den tiden.
Stenhotellet (bröllopssviten) på krögartäppan
nedanför Socitetshuset, var ett av de första husen som
återuppbyggdes efter rysshärjningarna 1719. Stenhotellet
lär också vara Utös allra första krog.
Kvarnvillan (här bodde en del av våra gäster),
det stora gula huset nedanför kavrnene, brann ner till grunden
1999 men har under våren 2001 återuppförts i
ursprungligt exteriört skick.
Hotellstugorna (här bodde de flesta av våra
gäster) ligger i backen ner mot hamnen. De byggdes i slutet
av 1970-talet men har renoverats i omgångar.
|
