Taoismen

Du kommer inte att förstå vad som här följer, för du är en människa. Du har begränsningar. Då du föddes var du ett med Tao, men för varje tanke du tänker, fjärmar du dig allt mer från den vägen.
Dock kan jag berätta detta för dig.
Det berättas om den gamle och vise Lao Tzu, att han övergav sitt ämbete vid hovet i Chou, ridande på en vattenbuffel. Innan han lämnade riket bönföll gränsvakten honom att nedteckna sina insikter, så att de kunde komma andra tillgodo. Då skrev Lao Tzu ett verk på femtusen ord om vägen och dygden. Därefter drog han vidare ut i landet och inget mer är känt om honom.
Verket Lao Tzu skrev kallade han Tao te ching.
Tao te ching, också kallad Daodejing, är Taoismens urkund. På dessa femtusen ord baseras hela denna livsfilosofi. Den betraktas som ett av litteraturhistoriens allra märkligaste verk.
Denna uppsats kommer inte att handla om Taoismens historia, den är mig totalt ointressant. Uppsatsen skulle ha kunnat reella fakta, men det skulle i så fall talat mot syftet varför jag skrev den.
Jag började läsa om Tao, med grund frågan: kan man förstå Tao?
Det var innan jag förstod komplexiteten i frågan, men det var också innan jag insåg enkelheten i frågan. Till detta ska jag återkomma i slutsatsen

Vad är Tao?
För att ens kunna börja förstå Tao behöver vi först veta att Tao är det man inte kan förstå. Tao är den grundläggande principen för allt vad som sker, och ordet Tao räcker aldrig för att beskriva allt som sker.
Tao kan inte definieras, för Tao är allt och man kan inte definiera något med sig själv. Och om man kan definiera en princip är den inte Tao.
Tao är dock en princip. En princip om hur skapelsen sker. För enligt Tao är skapelsen en process. Skapelsen har inte skapats, den fortsätter skapa och är sålunda en process och följer den taoistiska principen. Allt sker enligt Tao för Tao är allt och bortom det finns ingen annan väg.
Somliga skulle kalla processen för evolution, men faktum är att allt som sker, sker efter ett visst mönster. Och mönstret följer Taos eviga princip. Att en sten faller mot marken, att jorden kretsar kring solen, att ur roten skjuter en blomma, att män dras till kvinnor.
Vi kan ge denna princip ett namn, till exempel Tao, men vi ska inte tro att vi ringat in principen för det. Ord ger en andrahandsupplevelse, ord är metaforer och kan skapa en illusion av förståelse. De inskränker skeendet, men ger samtidigt sken av att ha fångat mysteriet. Om man namnger Tao riskerar man att förväxla namnet Tao med vad som verkligen sker. Namn går heller inte omärkta genom historiens gång, de ändrar form och betydelse. För Tao spelar det ingen roll om vi kallar det evolution, tyngdkraft eller kärlek. Betydelsen är vad som består.
Tao är således en process, stenens fall mot marken då den släpps från ovan, likaväl som evolutionen. Ingen början och inget slut, för början och slutet är en del av samma förlopp: processen.
För att göra det enkelt för oss, för Tao är i själva verket oerhört enkelt, kan man säga att Tao är kärlek. Överallt i naturen finns en enorm åtrå, det är vad som skapar nytt liv. Paradoxalt nog finner man att motsatserna ofta åtrår varandra, så som himlen åtrår marken, för de möts ju vid horisonten. På samma sätt åtrår kvinnligt manligt och roten myllan.
Att låta sig åtrå något är att följa Taos eviga princip, man blir ett med Tao. Och ett med makten.

Tao och Gud
Det kanske enklaste sättet att förklara Tao för en västerlänning är att översätta ordet till vägen, den ursprungliga planen varefter allt sker. Början och slutet i samma skeende, men utan vare sig början eller slut.
Hur kan man förstå Tao, när hela idén med Taoismen är att den inte kan förstås. I Tao te ching konstaterar också Lao Tzu att den som tror sig veta vad Tao är, är i själva verket den som är längst från svaret.
Vi kan också översätta Tao med Gud. Ingen har någonsin lyckats definiera gud, även om det inte nämns i bibeln. I Tao te ching däremot lyder den första versen sålunda:

Den Tao som kan beskrivas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte de eviga namnet
det namnlösa
är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två springer ur samma källa
men skiljer i namn

Dessa två är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla under.


Läs inte bara detta tyst för dig själv en gång, läs det igen, denna gång högt. Gör det. Du kanske behöver läsa det en tredje gång för att förstå, åtminstone tro att du förstå, för mer än att tro kan man inte göra. Allt annat är att hyckla.
Hursomhelst, Taoismens urkund börjar först av allt med att berätta att det som följer inte kan förstås. Taoismen är fri från hyckleri, den förstår det mänskliga sinnets begränsningar.
Tao skiljer sig från Gud. Tao är helt opersonligt. Tao är inte Gud i den faderliga aspekten. Tao visar ingen förståelse. Tao är gud i den mest omfångsrika och bredaste tillämpning någonsin tänkt av en människa.
I Tao te ching nämns ingen Gud. Men den utesluter heller ingen Gud. Men om en sådan skulle finnas, måste även han/hon rätta sig efter Tao. Och då liknar det ju snarare någon form av serietidnings Gud.
Bibeln målar upp en bild av Gud som något utan vare sig början eller slut. Den slår också fast att Gud har helt enkelt alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det är precis så Lao Tzu beskriver Tao.
Lao Tzu säger att Tao inte kan förstås, för om man kunde förstå Tao, hur skulle man då kunna känna omfånget i begreppet. Läs den meningen igen, ta en paus och fundera litet över det påståendet.
Skalden Po Chu-i har skrivit:

De som talar vet ingenting,
de som vet är tysta.
Dessa ord har jag fått veta
uttalades av Lao Tzu.
Men om vi skall tro att Lao Tzu
själv var en som visste,
hur kommer det sig då att han skrev en bok
på femtusen ord?


Detta är problemet man ställs inför då man försöker grunna ut det outgrundliga, det som överskrider alla mänskliga definitionsförsök.
Religioner har sina mystiska aspekter, sina skapelse berättelser och domedags profetior. Tao är mystik, Tao är en skapelse berättelse och Tao är en domedags profetia. Taoismen är ingen religion, det är en studie av världsalltet, och alla dess delar och alla fenomens plats och funktion där.
Ge det ovanstående stycket en stund av ditt tänkande. I det finns många svar.

Taoismens livsåskådning
Taoismen flyter.
Taoismen finner inget fel med något. Allt är bara flöde. Tao gör ingen åtskillnad, det bryr sig inte om att godta eller förkasta, inte ens om att välja.
Tao rör allt, från det mjukaste till det hårdaste, det lägsta till det högsta och det torraste och det våtaste. Tao finner inget fel i att någon följer de ursprungliga drifterna. Att göra det är att följa Tao. Att låta sig villigt bli tagen av den ursprungliga driften är det enda rätta. Den är ofelbar. Den har tränat för nuet ända sedan begynnelsen.
Den harmoni som existerar mellan himmel och jord sedan begynnelsen kan påträffas av vem som helst, när som helst. Ju fler ingrepp människan gör i den naturliga balansen som omger henne, desto mer distanserar hon sig från den, och Tao.
Allt har sin egen natur inom sig, det kan också kallas DNA-strukturer eller instinkter etc. om den ändras uppstår problem. Först när man lämnar Tao blir livet surt och bittert. För i Tao finns varken ont eller gott. De är endast olika sidor på samma sak. Om vi inte var medvetna om vad som är gott, hur skulle vi då veta vad som var ont.
Världen är en läromästare, och om naturens lagar följs råder harmoni.

Taoismen och ledarskapet
Tao te ching påminner i mångt och mycket om Maciavellis Fursten. Många av de 80 dikterna handlar om hur en ledare skall vara.
Enligt Tao är en kejsare densamma som en bonde, en varelse på vägen. Det är en mycket sällsynt åskådning. Dock förespråkas i Tao te ching starka ledare, ledare som har rätt att ljuga och vilseleda sitt folk, om det gagnar dem.
Vidare menar Lao Tzu att ju mindre en ledare ingriper i sina undersåtars liv, desto bättre är det. Ju fler vapen du har, desto mindre säker är din sitiuation. Ju fler regler, desto fler brottslingar. Led utan att leda, konfrontera det svåra medans det är lätt, genomför ett stort projekt genom små handlingar.
Mönstret går igen, dock menar Lao Tzu att människan behöver ledare. Ledare för ett flockdjur som människan är endast naturligt, se på en vargflock. Där finns en stark ledare som bestämmer vilka som ska och inte ska få äta av bytet. Flocken finner sig det, även de svaga individerna, för de vet att på egen hand klarar de sig inte. En flock behöver en ledare.
Ett faktum är att ett visst antal vargar som föds uppvisar de speciella egenskaper som behövs för att kunna bli ledare.
Det är samma sak med människobarn.
Bland nordamerikanska indianer är detta sedan länge ett välkänt faktum. De vise studerar barnens lekar för att se vem av dem som kommer bli nästa generations ledare. Det barn som uppvisar de särskilda egenskaperna utbildas särskilt av de äldre.
En indian fick en gång frågan varför de trots alla försök att utrota dem fortfarande levde kvar, han svarade att de haft bra ledare.

Människan är vilse på vägen
Människan är det enda djur som kan gå vilse på vägen.
Jag menar att vår ondhet, vår vilsenhet på vägen det vill säga, utgår ur intelligensen. Till bevis för detta påstående har jag författat följande mening: Intelligensen gör oss medvetna om vår situation och uppmanar oss att förbättra denna.
Vad blir då utgången av våra försök att förbättra denna vår situation? Svaret är att vi då bosätter oss, börjar odla jorden, och tillslut inser att vår granne lyckats bättre än oss och då dödar denne för att stjäla vadhelst denne lyckats bättre med än vad vi själva gjort.
Enkelt sagt kan man säga att mitt och ditt liv styrs av överlevnads- och fortplantningsdrifterna.
Freud, en sann taoist i vissa stycken, särskilde på människans drifter som sexualdrifter och jagdrifter. Sexualdriften representerar lustprincipen och jagdriften realitetsprincipen, det vill säga självbevarelse, självhävdelse och självförverkligande. Jagdriften är sålunda det enda som håller oss från att markera våra revir och öppet försöka befrukta varandra, jagdriften ska ju främja självbevarelsen och låta oss bli framgångsrika, något som vi inte skulle kunna vara om vi lät sexualiteten springa fri.
Därför är jagdriften, till skillnad från sexdriften, flexibel. Ty i ett samhälle där vår sexualdrift i större utsträckning skulle innebära större möjligheter till framgång (till exempel i en vargflock) skulle jaget aldrig hämma denna.
Men det finns inga fel i sexualdriften. Den är naturlig. Det är vår intelligens som gör den till något fult.

Slutsats
Allt har sin motsats, och finner där sitt värde. Något att jämföra med.
Tao är den mest komplicerade du kan tänka, men samtidigt lika lätt som att du blir hungrig om du inte äter.
Vad som slår mig som häpnadsväckande med Taoismen är det förnuft som omger den, den är ju trots allt endast en studie av naturens lagar.
Jag såg ett naturprogram en gång, en man levde med och filmade en flock vargar. Det slog mig då att de lever i perfekt samklang med Tao.
Filosofiska begrepp skulle jag kunna förklara och skriva om i oändlighet, men jag finner det inte särskilt intressant. Och det befrämjar inte syftet. För syftet med denna uppsats är att förstå Tao. Att gräva ner sig för djupt i den taoistiska tankevärlden gör det inte lättare att finna sin egen väg. Att följa de Taoistiska principerna är att förstå Tao.
För att förstå Tao måste man försöka att inte förstå. När vi försöker verka intelligenta tar vi oss själva i själva verket allt längre ifrån upplystheten.
Och om du inte håller med mig, har du missförstått mig.

Henrik Andersson '98

Tillbaka


by Henrik Andersson '98