Tyskland och nationalismen

Förord
Tyskland är ett facinerade land, med en rik historia. Frågan varför ett folk med samma seder, religion och språk inte varit en nation längre än drygt hundra år är den grundläggande frågeställningen i denna uppsats. Under dessa hundra år har Tyskland minst sagt gjort avtryck i den europeiska historien.
Varför förenades Tyskland först i mitten av 1800-talet och vad gjorde detta möjligt.
Dessa är de frågor jag använt som utgångspunkt för mina efterforskningar.
Jag har valt att dela upp min uppsats i två delar, en som beskriver hur det faktiskt gick till ur ett rent faktabaserat perspektiv och en del som ska belysa de bakomliggande anledningar till att det var möjligt.

Tysklands enande

"Det är inte genom tal och majoritetsbeslut som
tidens stora frågor avgörs utan genom järn och blod."
Otto von Bismack, tysk statsman


Preussen växer sig starkt
Under 1500- och 1600-talen då övriga Europa dominerades av "starka monarkier" bestod nuvarande Tyskland av omkring 300 småstater. Dessa var visserligen en del av det tysk-Romerska riket, som styrdes av kejsaren i Wien. Bland de tyska furstarna ansågs han dock aldrig som något annat än en jämlike, sedan han av dem valts till sin titel.
De viktigaste institutionerna i det tysk-Romerska riket var riksdagen, riksdomstolen och kejsaren själv.
Under Napoleonkrigen avsade sig kejsaren rätten till rikets krona, han var nämligen redan också kejsare över det Habsburgska riket, och därmed gick det gamla kejsardömet i graven.
Det hade i själva verket inte haft någon reel funktion men dess upplösning öppnade vägen för ett nytt Tyskland.
En enhetlig administration och stark krigsmakt hade skapats i Preussen, då endast ett av många furstendömen, under kurfursten Fredrik Wilhelm och dennes son kung Fredrik Wilhelm under slutet på 1600-talet och början på 1700-talet. Fredrik II fullföljde sina föregångares verk och införlivade stora områden till sitt rike, bland annat från den tidens stormakt i centrala Europa, Österrike. Preussens utvidgningar skapade fiender och i ett koaliationskrig riktat mot Preussen lyckades Fredrik II försvara sitt lands gränser och förvärvade också Schlesien från Österrike.
En stark krigsmakt samt ombildandet av jordadeln till en ren krigarklass kännetecknade dessa regenters regeringstid.
Då Napoleonkrigen bröt ut i början på 1800-talet var Fredrik Wilhelm III kung i Preussen, han lyckades till en början hålla landet neutralt men tvingades sedemera in i en koaliation mot Frankrike och tvingades efter nederlaget avträda halva riket.
En målmedveten reformkampanj i syfte att stärka nationalandan hjälpte dock Preussen att snabbt återhämta sig och Preussiska trupper deltog i det slutliga besegrandet av napoleon.
Vid Wienkongressen 1815 fick Preussen tillbaka de förlorade områdena och stärke sin position ytterliggare.
Det stod nu tydligt att Preussen vid sidan av Österrike var den ledande makten bland de tyska staterna.
1834 tog Preussen initiativet till den Tyska tullföreningen, som var en vidareutveckling av det Tyska förbundet som skapats vid Wienkongressen. Det hade skapats för behandling av gemensamma ärenden, men saknade i praktiken politiskt inflytande. Det bestod av Kejsardömet Österrike, kungarikena Bayern, Hannover, Preussen, Sachsen, Württemberg samt 32 mindre furstendömen.
1848 sammankallades också den första Tyska nationalförsamlingen.
Dessa många steg i utvecklingen mot ett nytt stor Tyskland kännetecknades av motsättningar mellan förbundens två starka motpoler, Preussen och Österrike. Österrike kände sig hotat av Preussens våldsamma framsteg både territioriellt, anseendemässigt och industriellt.
1861 blev Vilhelm I kung av av Preussen och hans intentioner var från början att utvidga landets gränser och i slutänden skapa ett kejsardöme. I detta syfte utnämnde han Otto von Bismarck till ministerpresident.
Bismarck var en mycket hårdför diplomat men också mycket skicklig. I syfte att överta det tysktalande Schleswig-Holstein från Danmark, men kanske mest för att stärka nationalkänslan, startade Bismarck krig mot Danmark 1864. Två år senare bröt Preussen med Österrike.
Både dessa krig var regisserde av Bismarck och avgjordes snabbt tack vare Preussens överlägsna militära kapacitet och det faktum att Bismarck genom halvlöften och hot såg till att ha ryggen fri i de förestående krigen.
I freden med Österrike i prag 1866 vann Preussen Schleswig-Holstein, Hannover, Hessen, halva Sachsen och diverse andra områden. Det Tyska förbundet upplöstes och ersattes av ett nordtyskt förbund som kom att stå helt under Preussens ledning.

Det fransk-tyska kriget
Frankrike, som varit centrala Europas ledande stormakt i hundratals år kände nu på allvar sin ställning hotad, men hade lurats att ställa sig neutralt då Preussen gjorde upp med Österrike.
Löften Frankrike mottagit i utbyte mot neutraliteten uppfylldes aldrig av Bismarck, och rivaliten länderna emellan blev allt mer uppenbar.
Då Frankrike insett att man blivit utnyttjade och att Bismarcks löften aldrig varit annat än ett sätt att hålla ryggen fri under kriget mot Österrike växte risken för ett fransk-tyskt krig.
Frankrikes agressiva hållning får i de sydtyska staterna Bayern och Württenberg att ingå militärallianser med Preussen.
Under tiden ingår också Preussen en allians med England i syfte att garantera Luxemburgs neutralitet. Detta är en nagel i ögat på Frankrike som sedan länge planerat att annektera Luxemburg och Belgien.
Preussen stödjer sammtidigt prins Leopolds kandidatur till den Spanska kronan. Detta kunde Frankrike inte acceptera, och under hotet att bli inringat tvingades Frankrike förklara Preussen krig.
Frankrike finner genast att Preussens utgångsläge för kriget är starkare än man först trott. Genom fördrag med England, Ryssland och Italien har Bismarck säkrat ryggen och samtidigt förstärk armén genom de militära allianserna med de sydtyska staterna. Frankrike hade aldrig räknat med dessa och troddde inte att dessa hade några militära ambitioner, dessutom var de katolska medan det Nordtyska förbundet var protestantiskt.
Då Frankrike inser att man står själva mot Preussen litar man på sina gamla militära framgångar från Napoleon krigen. Tiden har dock hunnit ifatt Frankrike och de Preussiska arméerna visar sig vara överlägsna.
De franska trupperna som är samlade kring fästningarna i och omkring Elsass-Lothringen kringgås av de tyska styrkorna, inringas och utsätts för en serie häftiga angrepp. Några månader senare står det avgörande slaget vid Sedan där de Preussiska styrkorna segrar och den franske kejsaren Napoleon III tillfångatas.
I freden slås fast att Frankrike skall betala 5 miljarder franc i krigsskadestånd och avträda Elsass-Lothringen.
För att utnyttja de nationalistiska strömningarna genomför sedan de tyska trupperna en segerparad längs Champ-Elysées. I de tyska staterna utbryter en nationell segeryra som genast öppnar vägen för Bismarck att utropa det nya Tyska riket.
Detta sker den 18 januari 1871, och med Vilhelm I som kejsare.

Varför Tyskland enades

"En nation är en själ, en andllig princip… en moralisk medvetenhet…
resultatet av historiens slingrande gång."
Ernest Renan, historiker


Nationalismen växer fram
Den tyska historien börjar inte med Tysklands enande 1871. Tyskland hade varit ett begrepp långt innan dess, men aldrig existerat som samlad nation.
Reformationen som hade enat andra länder genom statens övertagande av kyrklig egendom, hade endast splittrat de tyska staterna mer. Efter det Trettioåriga kriget lämnades Tyskland åt sitt öde, en avkrok av Europa som endast fungerat som uppmarsch område för utländska arméer och som slagfält emellan sådana. Politiskt och religiöst rådde djupa motsättningar och spåren efter krigen fanns kvar ännu in på 1800-talet.
Som redan nämts ovan hade 1800-talets tyska stater härjats av utländska arméer i många krig, krig som i många fall inte rörde dem. De hade helt enkelt blivit offer i det övriga europas politik. Och folket var de som lidit. Sålunda måste tanken om ett starkt Tyskland ha fötts. Och det var under Preussens ledning som detta skulle bli verklighet.
Tyskland under slutet av 1700-talet och början på 1800-talet led av komplex för sin egen kultur, eller brist på kultur. Liksom resten av Europa avundades man den franska och försökte i alla aspekter efterlikna denna.
I detta skede föddes den tyska nationalismen, som en motpol till det franska inflytandet, men också som ett uttryck för den rädsla som det tyska folket kände för att återigen bli offer i meningslösa krig.

Herder och den internationella nationalismen
Johann Gottfried Herder (1744-1803) hade en anställning inom kyrkan i Weimar, han kom att bli en av första och framförallt ledande tyska nationalisterna. Han hämtade idéer och inspiration av den franske upplysningsfilosofen Rousseau. Herder vände sig därmed bort från den tillgjorda franska kulturen och såg till det ursprungliga och naturliga i tillvaron.
Herder hävdade att litteraturen växer ur den nationella egenarten och att ingen kultur därför var finare än någon annan. Sålunda var det inget fel på den tyska så länge den var äkta. Herders idéer fick stor genomslagskraft i dåtidens Tyskland, då Preussen var invecklat i krig med Frankrike, Österrike och Ryssland.
Herders nationalism var dock inte bara tysk, den vände sig till alla folk och alla nationer, herder höll inte det tyska folket högre än något annat. Tvärtom, det var en bejakande nationalism som fördömde rasism, de Européeiska stormakternas förtryck av kolonialfolk, och till och med den Preussiska militarismen.

Den aggresiva nationalismen tar över
Herders idéer kom att ha en enorm genomslagskraft på den tidens intellektuella, men den nådde aldrig den stora massan. Kanske hade den gjort det om inte de tyska staterna återigen invaderats av främmande trupper under Napoleon krigen.
Detta öppnade dörren för en ny och hårdare nationalism. Dess främste företrädare var Johann Gottlieb Fichte.
Fichte var född 1762 och var således 18 år yngre än Herder. Ideologin han representerade, en aggressiv hård nationalsocialism, matades av den franska occupationen och växte sig snabbt stark.
Efter den Preussiska arméns nederlag höll han vintern 1807-1808 sina berömda och upproriska "Tal till den tyska nationen".
Fichtes budskap skilde sig helt från Herders. Enligt Fichte var den tyska folksjälen finare än något annat folks och den måste hållas ren. Han predikade om den "tyska andan", som enligt honom skilde sig från den franska och övriga europas, den hade ännu inte gjort sig hörd men en dag skulle den visa sig i sin rätta skepnad.
Under hela 1800-talet växte i Tyskland en ny medvetenhet om det tyska folkets arv. Denna stolthet hämtade näring ur en saga från 1200-talet kallad "Nibelungenlied". Den kom att bli ett nationalepos och blev i skolan lika viktig som bibeln.
Den berättar om tyskarnas egen önskebild av sig själva, som starka, ärliga och i slutänden framgångsrika. Meningen var att den tyska ungdomen skulle bibringas insikten att de tillhörde ett urgamalt folk, oblandat, ärorikt och oskiljaktigt.
Då den Preussiska armén sedan radade upp framgångarna under 1860- och 1870-talen var det i det tyska folkets ögon ett bevis på deras egen överlägsenhet.
Vid 1800-talets slut hade rasläran kommit att bli allmänt accepterad i hela Europa. Och högst av alla stod nordeuropéerna. Darwins lära om den starkes rätt hade funnit förespråkare i alla länder och plötsligt var det Tyskland och inte Frankrike som var på allas läppar. Nationalismen kom nu att styra inte bara politiken i Tyskland utan i hela Europa och därmed hela världen.
Allt detta bidrog till att göra det tyska folket medvetet om att de borde vara en enad nation, ledd av en kejsare.
Sålunda kunde Vilhelm I 1871, efter segern över Frankrike utropa sig till kejsare över det enade Tyskland.

Sammanfattning
Att Tyskland enades just då det gjorde det var ingen slump, de nationalistiska strömmningarna i Europa under denna tid utnyttjades väl av den oerhört slipade diplomaten Bismarck. Han visste att krig mot en yttre fiende enade folket. Därför är det svårt att inte undra om den serie av krig som föregick Tysklands enande, och möjliggjorde det, inte alla ingick i en djävulsk plan iscensatt av Bismarck.

Henrik Andersson '96

Tillbaka


by Henrik Andersson '98