BLOMSTERTIDEN av komminister  Gunnar Lidén

Den gröna färgen är lugnande, säger man. Det är mycket grönt på sjukhus, där oron tränger sig på. I städerna vill man ha gröna oaser, mitt ibland trafik och kontor. Det är lugnande för själen att ha en park att vandra i eller en gräsmatta att sola på.

Men den gröna färgen är minsann upphetsande också. Så fort de första björklöven vecklar ut sina små öron, blir det fart på varenda människa. Då finns det inte mycket lugn kvar, för då ska mossrivaren fram, och spaden och krattan. Allt sätter fart och det gäller att inte komma på efterkälken.

Många känner en stress den här tiden, när grönskan omsluter oss. Några av oss orkar inte lika mycket som förra året. Det blir inte mer än lite sallad och några rader rädisor. Och så är det torpet som måste skötas om. Fönstren borde målas i sommar.

Grönskan är inte alltid vänlig när den får oss att känna att vi borde mer än vi orkar. Det som skulle vara växtkraft och förnyelse, kan bli kramp och trötthet. Varje försommar är en inre kamp för att vi ska komma i balans med oss själva. Det är som en sa när han sprang Götajoggen: "jag glömde bort att hålla mitt eget tempo, och hakade på en kamrat. Efter ett par kilometer blev det tvärstopp". När allt runt omkring oss forsar fram, då är det en utmaning för oss att finna vårt eget tempo och möta grönskans tid på vårt eget sätt.

I det här kyrkobladet kan du läsa om vad folkhögskoleläraren säger om att finna vår personliga rytm i livet. Du kan också läsa om vad musiken kan betyda för stressade människor. Kantor Anna-Karin Högberg skriver om musiken som gemenskap och förnyelse. Läs också om konsten som ett språk för att hantera stressen. Diakon Grete Lindström berättar om vad måleriet betyder för att orka med vardagens utmaningar. Grete har målat omslagsbilden och flera bilder inne i bladet.

Sommaren är en tid när man vill hinna det som man inte har hunnit under resten av året. Sommarkvällens vägkyrka är en form av gemenskap med både kända och okända människor. En mötesplats när stressen släpper och vilan bär oss. Nu kommer den tid när vi får slå oss ner och njuta av en vänlig grönskas rika dräkt som har smyckat dal och ängar.

GUDSTJÄNSTER I ALSTERS KYRKA, SOMMAREN 1999.

VÄGKYRKAN

Under några veckor i juli håller kyrkan öppen för turister. Alsters kyrka ligger mitt på en av Sveriges mest litterära vägar. Gustaf Fröding har skrivit om flera av de gårdar och torpställen som ligger utmed sjön Alstern. Cyklar du Alstern runt en sommarkväll, så passerar du förbi Lars i Kujas ställe, Landsvägsmajas tillhåll och Lelle Karl Johans boställe. Här bodde Fröding i tidiga år, och vägen längs sjön kände han väl. Dungen där göken gol passerar du på väg till Alsters Herrgård där Gustaf Fröding föddes och där övervåningen berättar om Frödings liv och författarskap.

Vägkyrkan i Alster pågår från den 19 juli till den 1 augusti. Öppet kl. 14-18. Andakt varje dag kl. 17.00. Försäljning av IM-varor, servering, guidning av kyrkan. MUSIK I SOMMARKVÄLL: Löradg 24 juli kl. 18.00. Mari Lindbäck, Jonas Landström, sång. Lördag 31 juli kl. 18.00. Sara Olsson, sång, Per Östlund, piano. POSEI I SOMMARNATTEN, onsdag 28 juli kl. 21.00. Urban Andersson, Eva Olofsson,sång,  Hans Nilsson, piano.

 MÅLANDETS GLÄDJE av diakon   Grete Lindström

Att måla en tavla är för mej att göra verklighet av min fantasi. Många av mina bilder handlar om årstider, sommarlandet, vinterlandet, vårhagen och hösten.

Det känns viktigt för mej att mina drömmar och min fantasi får ge innehåll åt den målade bilden. När jag för några år sedan började måla var det ett sätt att hitta möjlighet till avkoppling.

I mitt arbete som diakonissa möter jag olika problem som kan vara svårt att lämna bakom sig, att då komma hem på kvällen och ta sig an färger och en målarduk ger mej en möjlighet att frigöra inneboende känslor.

Att få "frossa" i färger beroende på humör är befriande och gott för det psykiska välbefinnandet. Idag upplever nästan alla en stress som är negativ, vi bombarderas med media information och våra arbetsplatser består av mycket hårt arbetade personer , vi som har arbete försöker klara flera personers arbete och de som är arbetslösa känner sig otillräckliga. Även pensionärer börjar ha sina kalendrar välfyllda med uppdrag som bidrar till stressen. Jag tror att det är viktigt att hitta uttryckssätt som minskar vår hjärnstress, jag tror att använda sig av både musiken och bilden är ett bra sätt att stressa av på. Att använda sina inneboende förmågor och skapa något är nyttigt och bra för stresssen, men det måste vara något som passar dej personligen.

Att måla är för mej är som en del i ett stort skapande, det växer fram ur mina händer ut till penseldragen. Jag känner hur jag kan fatta beslut medan bilden skapas , jag kan variera och påverka själv. Bilden växer fram och skapandet är ett äventyr en resa både bakåt och framåt i tiden. Det kan vara en händelse en upplevd miljö som jag vill berätta om.

Alla som målar har olika upplevelser och förhållningssätt. En del upplever att sitta i en grupp och ha den sociala gemenskapen ger inspiration, en del går gärna ut i naturen och målar och det ger inspiration. För min del står staffliet i vardagsrummet , det är alltid en eller ibland flera bilder på gång.

Varje kväll målar jag en stund och ibland så är det så roligt att jag har svårt att sluta när det är dags att gå till sängs. Jag blir ofta på bra humör och glad när jag målar och det har jag med mej till vardags.

Skapandet blir en stor glädje när jag får dela med mej till någon annan.

Under vårsalongen var det många som sa att de blev glada av mina bilder och det är en gåva jag tackar för. Bilden är en berättelse och i betraktarens ögon sätter den i gång egna berättelser.

En bild som jag visade under vårsalongen var ett " ett gammalt strävsamt par på en bänk i en park" det var ett ungt par som ville ha den bilden på sin vägg för att bli ständigt påmind om att försöka reda ut alla stormar i livet för att tillsammans kunna bli ett gammalt strävsamt par, det var gott att höra.

Du som har tankarna att börja måla, - gör slag i saken, pröva färgerna och våga, du kommer snart att känna glädjen.

 MUSIKENS VILA      av kantor Anna-Karin Högberg

"Vad tar jag mig till när stress och bekymmer för tankarna vill och tvivlet och vanmakten tränger sig in och lägger sig tungt över vardagen min?"

Så lyder den svenska texten till en norsk folkmelodi. Visserligen inte någon känd sådan, men dess ord är idag högaktuella i vårt stresade data- och informationssamhälle. Vad tar vi oss till när stressen och kraven blir oss övermäktiga?

-Tja, man kan ju till exempel gå ut i Guds vackra natur och njuta av tystnaden och stillheten. Eller varför inte njuta av en stunds musik i en vacker lokal, exempelvis en kyrkan, som kan vara en lisa för båd´ öga och öra.

Musiken väcker känslor. Den har en förmåga att tränga djupare in i vårt medvetande än vad någonsin ord kan göra. Den kan få oss att bli glada, få oss att gråta, bli förväntansfulla, vemodiga. Den kan få oss att slappna av, ja till och med känna en sorts förvissning om att det finns något mer, något bortanför vår stressade och kravfyllda tillvaro. Vi kan åtminstone för en stund finna den inre ro som vi så väl behöver, och det är väl främst här som våra kyrkor börjar fylla en allt större funktion för dagens människor. En stunds musik i en vacker miljö där man kan låta tankarna fara.

-Ta chansen! Under sommartiden är det många kyrkor som ordnar musikgudstjänster eller liknande. Låt musiken tala till dig och ha en skön, avkopplande sommar.

ETT SMULTRONSTÄLLE   av folkhögskolelärare  Ingvar Humble

När våren kommer är det mycket som ska få plats i våra schemalagda liv. Då är det viktigt att vi kan koppla av ibland. Vi behöver tid att lämna den inrutade tillvaron.

Jag kopplar av genom att resa bort från Molkom, där jag bor. Vi behöver skapa "fickor" i vårt liv, där vi känner oss fria från alla tider och plikter. Med resa menar jag bokstavligen att lämna allt inrutat.

Just nu är bilen avställd, av praktiska och ekonomiska skäl. I stället har jag försett mig med ett länskort på buss, och jag kan färdas kors och tvärs i Värmland. Efter en arbetssam dag på folkhögskolan, kan jag på ett enkelt sätt ta mig in till Karlstad. Det kan bli en kopp kaffe på något av mina smultronställen; Café Royal eller Café Innegården. Jag möter nya människor och nya intryck. Om jag slutar tidigare någon dag, kan det bära av till Hällefors eller Säffle. Jag behöver dessa pauser i min tillvaro.

Ibland blir det längre resor med Expressbussarna till mina nära och kära i Stockholm eller Göteborg. En sådan resa gick till min mor som har ett båtsmanstorp i Stockholms skärgård. Jag bestämde mig för att hälsa på henne den första maj. När jag klev på nattbussen i Karlstad, undrade nog molkomsungdomarna vad det var för en luffare som var ute mitt i natten. Väl framme i Stockholm gick färden vidare till Bromma för en rejäl frukost och sedan med färdtjänst till sommarstället i skärgården. Det blev lövkrattning och eldning och matsäcken smakade extra gott. Vi fick en hel dag tillsammans! Hemfärden slutade i Molkom vid 23-tiden.

Mitt tips är: skapa små pauser, eller "fickor" i tillvaron. Det är ett sätt att överleva ett inrutat liv.