|
Några tankar om bilismen i Texas, USA
Efter en vecka i Texas hade jag inte bara en massa presenter till familjen med mig hem, utan även en hel del intryck och tankar om deras syn på bil, trafik och miljö. Det är svårt att inte jämföra deras trafikpolitik med vår, speciellt nu när bensinpriset i lilleputtlandet Sverige ligger över 9 kr litern och det diskuteras att höja bensinskatten ytterligare för att spara miljön. I San Antonio gav vi bara $1.27/gallon för bensinen, vilket motsvarar 2:90 kr/litern. Det känns nästan som om att köra bil gratis, men å andra sidan drar deras bilar bra mycket mer bensin, så många får förmodligen betala nästan lika mycket som vi per mil för bensinen. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket avgaser de spyr ut. Då känns det lite futtigt att vi, som redan har minskat vårt bilkörande så mycket det bara går, ska behöva betala ännu mer för bensinen utan att få något mer för pengarna. Visst ska alla dra sitt strå till stacken och alla bäckar små… osv, men så länge man inte gör något åt bensinförbrukningen i USA spelar det inte någon större roll globalt sett vad bensinpriset är i Sverige.
I San Antonio, en stad med 1,3 miljoner invånare, är det förvånansvärt lätt att köra bil när man väl kommit på knepet. Två ringleder, en inre och en yttre, omsluter staden och sju ekrar går från navet (centrum) och ut. Samtliga motorvägar har minst tre filer i varje riktning, och på var sida av motorvägen ligger en tre-filig enkelriktad lokalgata. Vet man bara ungefär var man ska köra av motorvägen kan man sedan köra på lokalgatan tills man kommer rätt. Kör man för långt är det bara att ta sig över (eller under) till andra sidan motorvägen och följa den enkelriktade lokalgatan åt andra hållet.
Det var bara i Downtown vi stötte på parkeringsautomater, och de var så långt från våra blinkande elektroniska vidunder man kan komma. Istället hade de numrerade parkeringsrutor och en stor platt ”postlåda” med ett litet fack för varje ruta. Man stoppade in sin parkeringsavgift, några dollar, i en smal springa vid rätt fack och fick då stå parkerad över dagen eller kvällen. Om parkeringsvakten inte hittar några pengar i facket när automaten töms bogseras bilen bort, och eftersom det inte går att se om någon annan redan betalt för platsen men kört därifrån betalar man.
Amerikanerna är väldigt noga med säkerheten, fast inte på den sortens säkerhet som vi först tänker på utan det de kallar ”security”, dvs. att man ska känna sig trygg för våldsbrott i sin bil. Den andra sortens säkerhet – ”safety” – är visserligen också viktig, men där har man lite annan syn på vad som är viktigt än vi. Att ta på sig säkerhetsbältet är en självklarhet i Sverige, medan man i många delstater i USA förväntar sig att det ska räcka med krockkuddar. Diskussionerna här i Sverige om hur farliga de större bilarna av jeep-typ är känns ännu aktuellare i Texas. För att färdas säkert i en miljö med många stora tunga bilar måste man själv köra en sådan. I en vanlig personbil känner man sig inte speciellt trygg. I USA envisas man fortfarande med att låta barnen färdas framåtvänt tidigt, men på TV gjordes det reklam för att det är viktigt att man är noga med att spänna fast barnen ordentligt. Barnsäkerhet är viktigt, men varför inte gå hela vägen och låta barnen åka bakåtvänt så länge som möjligt? Mycket positivt tyckte jag dock det var att en bilfirma i San Antonio lovade att kontrollera att man hade spänt fast sina barn korrekt, även om man inte köpt sin bil hos dem, det var bara att komma in. När får vi se det i Sverige? © Eva Lahti, 2000 På Evas Lahtitud i samarbete med Kvinnor på Väg |
Här kör vi redan med förhållandevis miljövänliga och bränslesnåla bilar. I Texas, där det bor cirka 20 miljoner människor kör man gladeligen omkring med lastbilar som personbilar. Ford F-150, för att ta ett exempel, är en mycket vanlig syn, det säljs dubbelt så många bilar av den modellen som det säljs Volvo-bilar totalt varje år. Vill man åka lite bekvämare köper man en van istället, som Ford Explorer eller giganten Ford Excursion. Under vår vecka i Texas hyrde vi en Toyota Camry (motsvarar Saab 9-5 eller Volvo S80), och kände oss som en myra bland elefanterna.
Vi hade aldrig några problem att hitta parkeringsplats, i bilarnas förlovade land finns det gott om sådana. Fast å andra sidan är det väldigt svårt att ta sig någonstans utan bil, till och med inom köpcentrat fungerar det bäst att ta bilen mellan butikerna.
De allra flesta bilar har ett två-stegs centrallås: först låser man upp förardörren och sedan kan man låsa upp övriga dörrar med ett extra tryck på låsknappen. I vissa bilar låses dessutom dörrarna automatiskt när man börjar köra. Bagaget går bara att öppna med en knapp inifrån kupén eller med nyckel, så man inte ska riskera att tjuvar länsar bagaget medan man väntar vid ett rödljus. Finare bilar har lampor som lyser på marken runt bilen så man ska se att det inte ligger någon och väntar på att föraren ska komma och låsa upp bilen.