JESUS VERKSAMHET

Alla evangelierna låter Jesu verksamhet börja med en slags invigning. Jesus kommer till Johannes döparen vid Jordan floden och låter döpa sig. Samtidigt får han Guds vittnesbörd om att han är den utvalade. Sedan drar han sig undan ut i öknen för att beredda sig för sin verksamhet. Han frestas av djävulen men avvisar honom och underordnar sig helt Guds vilja.

Efter detta börjar Jesus uppträda offentligt. Matteus sammanfattar: " Han vandrade omkring i hela Galiléen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade all slags sjukdomar och krämpor bland folket.

Det går inte att dra en skarp gräns mellan Jesu undervisning och hans förkunnelse. I de mest skilda sammanhang talade han till människor som samlades omkring honom. Men det fanns också män och kvinnor som följde honom under längre perioder. Ur denna vidare krets av lärjungarna utvalde Jesus de tolv, som sedan ständigt följde honom. Som ordet lärjunge visar var det främst till dessa följeslagare Jesus riktade sin undervisning. (Titta på delen ''12 lärjungar'' för mer information).

När Jesus utsåg de 12 apostlarna, anspelade han på Israel tolv stammar. Apostlarna representerade det nya gudsfolket. På samma sätt anspelar Matteus på Moses mottagande av lagen på berget Sinai, när han låter Jesus undervisa lärjungarna på ett berg. Bergspredikan (Matt 5-7), som denna samling Jesu ord därför brukar kallas, innehåller Jesu nya och radikala tolkning av lagen.

Om mot den gamla regeln " Öga mot öga och tand mot tand " sätter Jesus: " Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom ". Kärleken till nästan ska inte gälla bara våra vänner utan också våra fiender: " Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig ".

Men bergspredikan innehåller inte bara krav. Han talar om lärjungarna som jordens salt och världens ljus och vill lära dem att helt förtrösta på GUD och att leva bekymmerlöst, bön och fasta, ger Jesus också goda råd till lärjungarna. Bönen skall vara ett samtal med GUD, inte tomma ord. Som exempel på hur man skall be, lär Jesus lärjungarna Fader vår.

Jesus hör hemma i den tradition, som vi känner från gamla testamentet och judendomen. Liksom andra rabbiner lärde han sina lärjungar vissa kärnord att begrunda och diskutera. När Jesus talade till många människor, använde han ofta konkreta bilder för att ge liv åt sitt budskap om GUDs rike. Dessa liknelser tolkade och kommenterade han sedan för lärjungarna. De två mest välkända liknelser, om den förlorade sonen och om den barmhärtige samarien, ger en god sammanfattning av Jesu förkunnelse.

JESU BUDSKAP ÄR ENKELT: " Gud är som den gode föräldern som älskar sitt barn och som alltid är beredd att ställa upp för det. Det centrala Jesu förkunnelsen är att GUD är kärleken och att vi människor ska älska honom och varandra.

Han är Messias. Evangeliernas berättelser om Jesu gärningar hat till uppgift att visa att Jesus är den utvalde, i honom verkar GUDs egen kraft. Han är GUD och GUDs son. Han befriar människor från förlamande ångest, botar blinda, döva, dövstumma och spetälska. Han även uppväcker döda. Människor får på ett underbart sätt mat då de hungrar och stormen lägger sig, då han är med.

Alla dessa händelser visar att endast Jesu gudomliga makt, utan också den sanna nästankärleken. Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra åt dem ". Testerna i nya testamentet visar att människorna i Jesu samtid undrade över vem han var. Romarna fruktade att Jesus och hans anhängare skulle orsaka oroligheter, folkets andliga ledare kände sig hotade av honom, medan många vanliga människor såg honom som en profet. Hos lärjungarna växte övertygelsen att han var Messias, den levande GUDs son.

(Klicka på den vänstra knappen för att komma till backa till kristendomen)