Innehåll

1.        Befolkningsstatistik
1.1      Wossokoromas geografiska förhållanden
1.2      Byns historia
1.2.1   Föreningens sociala och ekonomiska organisation
1.2.2   Männen
1.2.3   Kvinnorna
1.2.4   Familjernas organisation
2.        Torrperioden
2.1      Orsaker till matbristen
2.2      Lokala lösningar
2.2.1   Sekundära grödor
2.2.2   Fleråriga grödor
2.2.3   Lån
3.        Jordbruksprodukt-banken (BPA)
3.1      Den interna organisationen
3.1.1   Bankens olika funktioner
3.1.2   Användning av vinsten
3.1.3   Framtidsutsikter
3.2      Bankens roll
3.2.1   I Wosskoroma
3.3.2   I näraliggande byar
4.        Slutsatser
 

1   Befolkningsstatistik

Distrikt: Wossokoroma
Underprefektur: Sangaro
Prefektur: Kissidougou
 

Befolkning (1996/97)

Nr	Distrikt	Arbetsför    befolkning	Ej arbetsför    befolkning	Totalt
1	Wossokoroma	293	290	583
2	Bambaya	143	178	321
3	Farko	81	53	134
4	Yarwaya	23	17	40
5	Kogoa	40	23	63
	Summa	580	561	1141

 
till innehåll

1.1  Wossokoromas geografiska förhållanden

Wossokoroma ligger 25 km från Kissidougous stadscentrum, vid huvudvägen som binder samman Kissidougou och Albadariah. Wossokoroma är ett av distrikten i Sangardos län. Byn gränsar i öster till Gbangbandou, i norr till Gbolea och Farko, i väster till Sirdou och i söder till Bambaya.
Wossokoroma ligger i ett skiftande landskap, från fina skogar, till savanner, slätter och djupa dalgångar där byns sociala och kultu-rella liv äger rum.
Områdets två viktiga veckomarknader finns i Dagnoro på onsdagar, och i Wossokoroma på torsdagar.

till innehåll
 
1.2  Byns historia

Wossokoroma grundades av Tyomo Wartamba Kélé Kourouma. Efter upprepade hot från sina stamgrannar Kissifolket, bad han sin brorson Tyomo Nyafemba Gbemde Kourouma från byn Kensar-dou om hjälp att försvara sig mot sina fiender.
Till undsättning kom 99 beväpnade krigare. Bland dessa krigare fanns några smeder från folkgruppen Konaté som under ledning av Fortoli Konaté tillverkade stridskulor.
Efter kissis nederlag gav de tre grupperna sina offergåvor till byns grundare, som tecken på grannsämja och fred. Kourouma-klanen, Wartamba Kélés folk, som har kajmanen som totem, skänkte100 guldtackor, Nyafemba-folket sände etthundra människor, och Ko-naté-folket skänkte 100 kulor. Det var dessa 100 guldtackor, ett-hundra människor och 100 kulor som offrades till förmån för fred och välstånd i byn.
Efter att de tre klanerna grundade byn Wossokoroma bosatte sig andra familjer som, t ex. Mara, Camara och Mansara i byn. Sedan dess har fred, ömsesidig harmoni och välgång präglat byn. Från de tre ursprungliga familjerna, har byn vuxit till 76 familjer med 500 invånare som bor på 12 jordlotter. Invånarnas etniska ursprung är Kouranko och de talar dialekterna Koranko och Marinka.

till innehåll

1.2.1  Föreningens sociala och ekonomiska organisation

Tidigare arbetade man varje år på en gemensam jordlott, där skörden togs om hand av byns hövding för avlöning av de extra arbetare som anställdes under skördetiden. Dessutom behöll man en del av skörden för att betala skatt till myndigheterna.
Beklagligt nog har organisationen upphört att fungera sedan några år tillbaka p.g.a. återbetalningssvårigheter till olika långivare. Man har dock nya planer på att återskapa detta system.
Under denna övergripande organisation, i vilken alla i byn hade inflytande, fanns det andra mindre avdelningar, ledda av varje familjs överhuvud. I dessa avdelningar arbetade man på gemensamt ägda åkrar. Skörden delades för att bekosta skatter och vissa ceremonier.
Detta förhindrade folk att bara konsumera upp sina andelar eller använda dem till andra behov än föda. Även detta system har kollapsat p.g.a. icke återbetalda lån.

till innehåll

1.2.2  Männen

Alla män mellan 15 och 40 år är medlemmar i en ungdomsförening för ömsesidigt arbetsbyte, samt utveckling och genomförande av gemensamma projekt. Föreningen bildades för 30 år sedan, och har redan haft 8 ledare. 7 av dem lämnade posten för att de hade passerat åldergränsen. Organisationen bildar årligen, från juli till september, flera mindre grupper med omkring 15 medlemmar i varje. Dessa arbetar dagligen, förutom måndagarna, på medlemmarnas privata åkrar. Måndagarna är avsatta för arbete mot avlöning. Då arbetar 3 grupper om 15 till 18 unga män på privatägda åkrar och avlönas med en säck ris vid slutet av dagen. Varje måndag tillförs föreningens gemensamma lager 3 säckar ris. Vid slutet av säsongen har varje förening 30 till 40 säckar ris i lagret.
Under torrperioden säljs rissäckarna vidare till befolkningen. Inköp på kredit är inte möjliga mot bakgrund av de dåliga erfarenheter andra organisationer haft med att få sina krediter återbetalda.
De intjänade pengarna och det ris som  placerats i fonden har använts till projekt som kommit hela byn till del. En del har redan åstadkommits, som ett ungdomscentrum, en stor moské, en grundskola med tre klassrum, en hi-fi musikanläggning, sportredskap, finansieringen av 2 byggplatser, inköp av trumpeter att användas under högtiderna, samt gemensamma utgifter,  t ex plantering av kaffe och palmträd.
Föreningen hjälper också äldre som saknar yngre arbetskraft till sina åkrar. Systemet gör det möjligt för alla familjer att odla sina åkrar, även änkor som saknar barn som är gamla nog att arbeta.
Byggandet av en vårdcentral planeras, liksom renovering av ungdomscentret, samt investeringar i trädodling och utveckling av slätterna och de böljande dalgångarna.

till innehåll

1.2.3   Kvinnorna

Kvinnorna bildade tidigare grupper för trädgårdshandel. De odlade på en gemensam åker samtidigt som de ägde varsin liten jordlott på den gemensamma åkern. För att skydda åkrarna mot djur var man tvungen att bygga staket runt jordlotterna, vilket fick till följd att detta gruppsystem inte fortlevde. Idag arbetar varje kvinna individuellt med att odla jordnötter, auberginer och tomater på sin jordlott.
Kvinnorna berättar att jordmånen är mycket rik och de har planer på att återskapa samarbetet och samtidigt inskaffa tekniska hjälpmedel.
Samma  önskan uttrycks såväl av alla Bambayas invånare som majoriteten av kvinnorna i intillliggande byar.
Så fort risodlingarna började spira, formade kvinnorna en gemen-sam grupp för att rensa ogräset. Denna grupp kallades ”Boma”. Arbetet utfördes på alla medlemmars åkrar, och under arbetet brukade kvinnorna samtidigt sjunga flerstämmigt i kör till ackom-panjemang av Kalebass. Men denna sedvänja är sedan flera år försvunnen.
Idag hjälper kvinnorna varandra med grävarbetet  på de sekundära lotterna vilka de sedan besår på egen hand. Detta arbete be-gränsas till smågrupper om 2 till 5 medlemmar, och äger rum sär-skilt under röjningsperioden.
De vanligaste sekundära grödorna är manio, fonio, jordnötter, majs och taro.
Kvinnornas aktiviteter har en betydande roll i samhället, inte bara för att klara de egna behoven; kläder, hälsa, köksutrustning etc, utan också för att täcka familjens gemensamma behov (mat under torrperioden, pengar till att köpa ris, skolavgifter för barnen, hälsa, köksredskap etc.) En stor del av skörden säljs på marknaden i utbyte mot ris under torrperioden, och för att kunna köpa kryddor till matlagningen.
Fiske förekommer också för försäljning i mindre skala. En liten del behålls för egen konsumtion. Fisket genomförs i små grupper.

till innehåll

1.2.4 Familjernas organisation

Hela familjelivet kretsar runt odling. Det är männens uppgift att organisera såväl jordbruksarbetet som nyttjandet av provianten i magasinen och boskapen.
Kvinnorna ansvarar för kryddorna som används till att laga såser, vilka de införskaffar med hjälp av inkomsterna från de sekundära grödorna, trädgårdsodlingen och fisket, vilket de ofta själva tar sig an.
Blodsbanden är sedan decennier starka mellan de olika folkgrupperna i byn. Man säger att det är mycket svårt för en flicka från byn att gå och gifta in sig i en annan by. Även tjänstemän vid statliga verk som bor långt borta väljer alltid en kvinna från sin by som första fru.
Familjerelationerna bland byborna är mycket varma, familjerna är sammanvävda likt trådarna i en spindelväv. Det som berör en, berör alla.

till innehåll

2  Torrperioden

Torrperioden, eller perioden då födan är knapp, kommer väldigt tidigt i Wossokoroma. Den börjar under maj/juni och slutar i sep-tember/oktober. Vi talar här om att allt ris - basfödan som förvaras i sädesmagasinen – går åt. Endast det odlingsbara utsädet finns kvar mot slutet av torrperioden.

Från maj månad ersätts riset med maniok, från augusti till sep-tember eller början av oktober ersätts maniok av fonio. Den värsta torrperioden, är under juli, augusti och september, då man får mindre avkastning även av de sekundära odlingarna.

till innehåll

2.1  Orsaker till matbristen

Den huvudsakliga anledningen är att jorden inte utnyttjas helt, främst därför att den är näringsfattig, men även torkan spelar in. Till detta kommer att riset är byns största inkomstkälla. Inkomsten från riset går till hemmets alla förnödenheter: maten, bostaden, vård, skatter, barnens utbildning, kläder och olika festlighe-ter/ceremonier m m.
Familjer som ärvt mark med god jordmån, skördar tillräckligt för att täcka matbehovet men inte andra behov.
På vissa platser är jorden mycket rik, särskilt längs med Niandan floden. I det stora hela är dock den djupa dalen inte lämplig för kontinuerlig odling p.g.a. dess sammansättning av vit jord och sandjord. Den lämnas vanligtvis i träda efter ett par års odling.
Man talar om en viss ökning av invånarantalet i förhållande till livsmedelproduktionen som ligger kvar på samma nivå, liksom arealen åkermark med god jordmån.
Till detta kommer att det varierande klimatet orsakar skördeför-luster. I år har till exempel vattnet översvämmat Niandan-slätten i mer än 2 månader, med förstörda risodlingar som följd. Ibland för-hindrar vattenbristen normal knoppning av riset i dalarna.
Manioc och Fonio, som skulle kunna ersätta riset, säljs till lågt pris för att kunna köpa det betydligt dyrare riset under torrperioden.
Eftersom man lever tätt intill varandra är andan att dela med sig mycket utvecklad. De hushåll som skördar mer och mer varje år är angelägna att dela med sig till sina bröders, systrars, styvfa-miljers, farbröders, fastrars, barns-och systerssöners familjer.

till innehåll

2.2    Lokala lösningar

2.2.1 Sekundära grödor

För att övervinna problemet med matbristen under torrperioden planterar man sekundära grödor, särskilt maniok och fonio. Dessa planeteras tidigt (under april - maj). Arbetet görs snabbt och i små etapper för att arbetet på risfälten ska hinnas med. Skörden är otillräcklig för att täcka behoven under torrperioden. Man odlar även potatis, taro, jordnötter och igname. I vissa byar i området, som t ex Farko, delar man vilt växande igname med de vilda djuren.

till innehåll

2.2.2 Fleråriga grödor

 Fleråriga grödor såsom kola, avokado, mango och kaffe odlas också men de täcker inte behoven helt och hållet, främst därför att man endast ägnar en liten tid åt dem. Arbetet på risfälten priorite-ras (grävning, stängselbyggande).
Men trots detta har något av en revolution startat hos de unga när det gäller plantering av träd och buskar. De har en gemensam kaffeplantering, palmträd samt plantskola med apelsinträd som med tanke på omständigheterna är väl underhållna. De skulle vilja att man bättre tar tillvara de stora arealerna till förmån för planter-ing av träd och buskar, särskilt för apelsinträd, palmer, avocado-träd, buskar, banan- och mangoträd.

till innehåll

2.2.3  Lån

Handelsmän som uppmärksammade bristen på sekundära och fleråriga grödor i byarna under torrperioden tog tillfället i akt att låna pengar till byborna.
De lånade 5 000 FG mot en rissäck efter skörden (värde 15 000 FG). Den här rissäcken behölls i byn av köpmannen ända till nästa torrperiod, då den såldes för 20 000 FG. Köpmannen fick alltså 20 000 FG på satsade 5 000 FG genom transaktionen.
Tyvärr har de starka familjbanden bidragit till att man under torrpe-rioden har svårt att betala tillbaka sina skulder och därmed få nya lån. Skuldproblemen ledde till att olika föreningar gick i konkurs.
Varken byborna eller existerande organisationer lånar pengar un-der torrperioden. För att få pengar under den här perioden måste byborna sälja torrved och kol längs med vägarna och på så vis förse Kissidougous invånare med bränsle.
Andra arbetar som daglönare. En dagslön uppgår till mellan 500 och 1000 FG. Kvinnorna säljer i sin tur grönsaker, auberginer, to-mater och gombo för att kunna köpa sitt ris.
 Från november till april arbetar majoriteten av de yngre vid dia-mantgruvorna, inte bara för sina personliga behov utan framför allt för att kunna köpa mat och utsäde under torrperioden.

till innehåll

3. Jordbruksprodukt-banken
 
I ett försök att bekämpa matbristen i området, har man genom de s k DERIK-projektet introducerat jordbruksprodukt-banken (B.P.A= Banque des produits agricoles). Samtidigt vill man förstärka den lokala ledningen av byns ekonomiska aktiviteter.

till innehåll 

3.1 Den interna organisationen

I januari 1993, öppnades B.P.A i Wossokoroma med 46  med-lemmar. Den utökades sedan till 55 och i en tredje omröstning har banken fått ytterligare 25 medlemmar.  F n deltar 80 medlemmar aktivt i kampanjen för banken. Medlemmarna representerar byns 12 arbetsgrupper och 76 familjer. Byborna önskade inte bara för-stärka bygemenskapen utan även effektivt bekämpa den åter-kommande livsmedelbristen.
Trots den brist på förtroende för banken som präglade byborna under de första två kampanjerna var det av denna anledning som alla deltog i uppbyggandet och man fortsatte att investera i banken genom att köpa andelar värda 5000 FG var.
Idag är alla familjer representerade i bankens ledning, och alla drar nytta av denna form av samarbete, både idag och inför mor-gondagen.
Ledningsstyrelsen är förtroendevalda till sina uppdrag. Banken har öppet på torsdagar, den marknadsdag då människor från trakten möts för att byta varor.
Ledamöterna sammanträder varannan vecka för arbetsplanering. Förut hade man problem med närvaron vid mötena, berättade projektets ledare för oss. Detta löste sig så småningom. Vi hade dock inte tillfälle att vara med på något av dessa möten.

till innehåll

3.1.1 Bankens olika funktioner

a) Inköp & försäljning

Det är det enda systemet som existerar sedan den första kam-panjen och det är värdefullt eftersom byn ligger långt ifrån Kissi-dougou och Albadania. Det är alltså den enda marknaden mellan de båda städerna där alla omkringliggande byar köper, säljer och byter varor varje torsdag.
Till detta kommer att det inte är några problem att köpa in ris eftersom banken betalar 50 FG mer än marknadspriserna. Därigenom tjänar alla på att sälja ris till banken.
Under torrperioden föredrar man att köpa sitt ris från banken, eftersom riset då säljs billigare än vid torsdagsmarknaden
På grund av bristen på ris under torrperioden, håller banken öppet endast mellan klockan 7 till 9 på morgonen på torsdagar. Av samma orsak är försäljningen av riset begränsat utifrån vilken kundkategori man tillhör: Folk från grannbyarna har rätt att köpa upp till 1-5 måttstock, vilket även gäller icke-medlemmar från byn.
Däremot får de egna medlemmarna köpa 1-20 måttstock och när lagret är begränsat är försäljningen begränsad enbart till egna medlemmar.

till innehåll

b) Bevakning

För att undvika stöld, eldfaror och annat som hotar sädemagasinet, bestämde man sig för ett bevakat lagringssystem, som går ut på att varje medlem betalar en avgift på 250 FG för varje rissäck, och varje icke-medlem 500 FG. Tyvärr har idén inte fått gehör hos befolkningen. Idén har betraktats som bra men ingen familj har ännu satt in sina förråd i magasinet.

till innehåll

c) Lån

Eftersom tidigare misstag begåtts vad gäller återbetalningen av lån i många gemensamma organisationer, främst p.g.a. favorisering av anhöriga, har invånarna i byn beslutat att aldrig gå med på att låna pengar eller ris. Detta gäller både för medlemmar och icke medlemmar.

till innehåll

3.1.2 Användning av vinsten

Man har medlemmarna emellan kommit överens om att inte ut-nyttja vinsterna själva. Det skulle strida mot den folkliga mentaliteten, sådan den alltid varit och nog alltid kommer att vara. Tvärtom så tänker man sig åter förstärka och utveckla de ekonomiska aktiviteterna i byn baserat på gemensamt företagande. Det är i enlighet med traditionen. Målet idag är att öka byns rörelsekapital så att alla behov kan täckas även under torrperioden.

till innehåll

3.1.3 Framtidsutsikter

Mot bakgrund av bankens alltför små tillgångar har invånarna i år beslutat att arbeta på en gemensam åker i syfte att öka bankens tillgångar. De planerar fortsätta med den gemensamma åkern tills banken har uppnått sina mål.
De uppmuntrar alla att bli medlemmar (män, kvinnor och ungdomar) och att starta andra aktiviteter för att öka rörelsekapitalet. Några kvinnor planerar att starta försälning av andra produkter, t ex jordnötter, olja, socker, tvål, tyger etc.
Varje gång det lokala rislagret tar slut, köps importerat ris i Kissi-dougou, för att säljas tills perioden av matbrist tar slut. Om banken lyckas med sina försök att täcka livsmedelsbehoven under torrpe-rioden, kommer vinsten att användas senare för finansiering av andra projekt t ex. gemensam plantering av fruktträd, byggande av vårdcentralen, skola etc.
 Detta skall genomföras i gemensamma satsningar  tillsammans med de lokala ungdomsfonderna.

till innehåll

3.2  Bankens roll

Banken har stor ekonomisk betydelse för byns invånare. Den spelar en viktig roll i att klara av matbristen. Dess betydelse varierar emellertid beroende på om man är medlem eller inte.
 

  till innehåll

3.2.1  I Wossokoroma

Som tidigare nämnts, räcker inte lagren för att täcka behoven under torrperioden. Icke desto mindre har invånarna lättare att få tag på utsäde sedan banken startade. Det förefaller också som att människor lånar mindre av städernas köpmän till deras ränta på 200% efter det att banken etablerades. Det återstår att se om banken fortsätter att vägra bevilja lån, för att kompensera dessa lån utanför byn.
Men det är så att när banken opererar genom köp och försäljning, har köpmännen ingen chans eftersom bankens priser är högre vid inköp, och billigare vid försäljning än de priser som marknaden erbjuder.
Vidare, har området endast två marknader (Wossokoroma och Dagnoro), på torsdagar och onsdagar. Wossokoroma är bättre belägen, eftersom den ligger vid Kissidougou-Albadaria huvudvägen.
Den är också en skärningspunkt mellan 3 stora marknader; Kissi-dougou (Sangakdo), Albadaria och Gbanbgadou, som alla ligger 25 km från Wossokoroma. Man brukar promenera till fots till de här marknaderna.
För att ta sig till dessa tre marknader kostar transporten 3 000 FG tur o retur. Med tanke på kostnaderna, föredrar köpmännen och regionens invånare att sälja sina produkter här.
Före bankens grundande, brukade invånarna betala en extra summa på  3 000 FG för att sälja sina produkter, likaså betala 3 000 FG för att åka och köpa dyrare ris från närbelägna marknader. Om rörelsekapitalet är tillräckligt, stannar riset kvar i byn. Vidare lockar banken till sig folk från grannbyarna för att köpa och sälja ris, och samtidigt delta i marknadsaktiviteterna, vilket väl-komnas av Wossokoromas invånare.

till innehåll

3.2.2   I närliggande byar

 Befolkningen värdesätter bankens tjänster, eftersom man får kortare restider och dessutom kan sälja till högre priser.
 Men tyvärr är de i en mer ofördelaktig position vid köp av ris. Några från närliggande byar säger att de aldrig har kunnat köpa ris från banken under torrperioden. De är tvungna att i hemlighet gå via invånare i Wossokoroma. Andra säger att de kan köpa mycket sällan och i små mängder.

till innehåll
 
4    Slutsatser

BPA har ett inflytande som berör alla familjer i byn och deltar ak-tivt i ansträningarna att klara av livsmedelbristen.
Dess betydelse skulle öka om matproduktionen kompletterades med fleråriga växter, om jorden var bättre utvecklad, och om alla kunder behandlades lika oavsett man är medlem eller icke medlem.
Förtroendet för banken kan i praktiken bara skapas om risförsörjningen säkras för byns invånare under hela torrperioden

till innehåll

Skicka e-post till stereo.it@swipnet.se med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
Copyright © 2000 Det Stora Knytkalaset
Senast ändrad: 12 mars 2000