Rikets flagga

 

Som samlings- och igenkännignsmärke under striden ha sedan urminnes tider olika fälttecken brukats. Under medeltiden började man till lands använda fanor och till sjöss flaggor. Sveriges flagga har sedan Vasatiden varit blå med gult kors. Den användes i början huvudsakligen som "kungsflagga", "kronoflagga" eller fälttecken till sjöss och var sålunda främst örlogsflottans. Nu är flaggan sedan många släktled gemensam egendom för alla vapen och för allt folket, ett samlande igenkänningstecken för fred likaväl som för krig. Den har blivit en enande sinnebild:

"Sveriges flagga, Sveriges ära."

Sveriges flagga för, liksom de övriga nordiska ländernas flaggor, det kristna korset. Örlogsmännens fälttecken har också med åren blivit ett fridstecken. Vår flagga är nu även får många främlingar sinnebilden för humanitet, för strävan att hjälpa och stödja oavsett alla gränser och skiljaktigheter.

För oss svenskar är den dock främst frihetens banér och det är som sådan vi ära den och bereda oss att kämpa för den:

 

En fågel han värjer sin egen bur,

så göra ock alla vilda djur.

Nu märk vad du bör göra!

Gud har givit dig sinne och skäl,

var hellre fri än en annans träl,

så länge du kan dig röra!

 

Frihet är det bästa ting,

som sökas kan all världen omkring,

den frihet kan väl bära.

Vill du vara dig själver huld,

så älska frihet mer än guld,

ty frihet följer ära.

 

Hedersbevisningen för flaggan och fanan (standaret) är ett uttryck för vår stolthet och tacksamhet över att tillhöra en fri stat med vilja att värna sitt oberoende.

 

Utdrag ur Soldatinstruktion för Armén 1946

 

 

Fäderneslandet

Konungen

 

Tillbaka