Det började sommaren 1996. Goatrance var det som gällde och både jag och Eskil var helt inne på att sätta ihop en samling med egna och andras låtar. Riktigt så blev det inte... Snart hade alla hoppat av, så vi beslöt att köra vårt eget race. Efter ett halvår var råmaterialet klart och slutmixandet kunde börja. Till slut, någon gång i början av sommaren -97 kunde man se albumet i skivhyllorna. Det var inte goa längre, det var helt enkelt vi...

I två veckor stod den från golv till tak i dubbla rader på Åhléns nyhetshylla, plus reklam i tunnelbanan. Livet lekte... Den blev till och med recenserad i Aftonbladet PULS där den fick ynka två plus av Benjamin Mandre. Någonting om att skivan var "ett tappert försök som inte når ända fram". Typ. Sen hände - ingenting. Elaka tungor viskar om totalflopp och vad ska man säga? Helt klart inget annat än att det var oförtjänt. Lyssna och döm själv...