Namnet
Eftersom man använde så få namn i äldre tid, uppkom ofta behov av att förtydliga vilken Lars eller Anders eller Sven man avsåg. Och som i många andra kulturer klarade man det antingen genom att hänvisa till var man bodde eller till fadern. Detta gällde både män och kvinnor. Kvinnorna behöll sina fadersnamn (patronymikon) även som gifta. I Sverige var det vanligast med hänvisning till fadern. Så uppkom alla våra efternamn som slutar på -son eller -dotter. Carl Larsson är ju just den Carl vars far heter Lars. I kyrkböckerna är ofta -dottersnamnen förkortade till -d., t ex Maria Larsd.
Man följde ofta traditionen att far- och morföräldrarna fick ge namn åt barnen. Man kan därför ofta se att Sven Larsson är son till Lars Svensson som är son till Sven Larsson. I vissa släkter förekom ett mycket begränsat urval förnamn på detta sätt, uppluckrat av att man ofta hade många barn så att far- och morföräldrarnas namn inte räckte till.
Från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet var krigsmakten i Sverige organiserad i vad som förenklat brukar kallas indelningsverket. Bönderna i en grupp byar, en rote, höll en soldat med torp och vissa bestämda förnödenheter. Dessa soldater var på övningar några gånger per år, glesare förekommande mönstringar och blev det krig kunde de naturligtvis bli engagerade i dessa under lång tid. Soldaterna användes också för allmänna arbeten som att bygga kanaler och vägar. Under samlingarna blev det för besvärligt med alla Lars Andersson och Sven Johansson. För att hålla isär folket gavs soldaterna särskilda namn. Dessa kunde vara djurnamn, namn efter var de bodde eller namn med anspelning på militära dygder eller utrustning. Namnet Ekman är ett typiskt exempel, det börjar med namnet på en by, Ek, och sedan har man hängt på en efterled, man. Andra vanliga efterleder är lund, kvist, berg, sjö, skog mm.
I äldre tid fanns det ingen särskild reglering av vilket efternamn man tog sig, bara det inte var adligt. Man kan därför finna att efternamnet på en enskild person varierar, från Larsson till Ekman till Larsson till Ekman igen. Soldatnamnen var ju egentligen knutna till soldattjänsten, men det förekom ofta att man behöll namnet också efter det man tjänat färdigt. Ibland "ärvde" man namnet efter fadern, som var soldat, trots att man själv aldrig blev soldat. Det finns också exempel på att flera soldater i samma socken samtidigt hade samma efternamn, utan att de var släkt. Av detta följer att bara det faktum att två personer hade samma efternamn, eller inte hade det, inte har någon större betydelse för om de var släkt eller ej.