ONE DESIGN

IF-Båt

Trimguide 1996

Copyright © 1996 North Diamond Sailmakers Sweden AB

NORTH DIAMOND SAILMAKERS

SWEDEN

I detta kapitel går vi igenom riggens inställning samt vilka trimfunktioner som behövs för att kunna utnyttja Northseglens fulla prestanda. Se till att ha gällande klassregler till hands vid allt arbete med båten och dess utrustning.

IF Båten är som konstruktion välbalanserad och när den kränger, på gränsen till fallgirig. För att få det tryck på rodret som krävs för att ta bra höjd på kryssen måste masten lutas bakåt. Ett enkelt sätt att kontrollera rigglutningen är att mäta upp förstagslängden. Mät först förstagets längd från infästningen i masten till den punkt där nedre ändstycket börjar. Normalt är detta mått 8,00m. När detta mått är kontrollerat kan resterande mått, från överkant ändstycke till centrum riggbult mätas med en tumstock eller talmeter. Vi rekommenderar 42 cm, dvs att förstagets totallängd är 8,42m. Passa gärna på att mäta övriga riggmått inklusive J-mått och spinnakerbomslängd för att försäkra dig om att måtten är på max samt att båten mäter enligt klassregeln.

Eftersom många IF båtar börjar bli lite med åren kan det vara värt besväret att kontrollera några punkter som har betydelse för riggspänningen. Det är framförallt rufftaket under mastfoten och skrovsidorna vid vantinfästningen. Numer är det tillåtet att plasta fast ett "knä" som förhindrar att båten deformeras vid vantinfästningen. Utförandet finns beskrivet som bilaga till klassreglerna.

Vi föredrar att justera riggspänningen mellan olika vindstyrkor framför att segla med olika genuor. För att få repeterbara mått på riggens spänning använder vi en riggspännngsmätare av typ "Loos mod. B" .

För lätt och mellanvind ställer vi riggen så att spänningen i förstaget blir 22. Detta uppnås vanligen med toppvant på 35 och undervant på 20. För hårdvind är motsvarande värden 28 på förstag, 40 på toppvant och 27 på undervant. Med lösare riggspänning ökar buken i genuan som då ger mer kraft. Nackdelen med för löst förstag kan vara höjdtagningen eftersom genuans anfallsvinkel ökar. I vissa förhållanden då båten behöver mycket kraft, t.ex. i 2-3m/s och skvalpig sjö, kan det vara värt att prova ytterligare lösare riggspänning med förstag på ca 18. Vid dessa tillfällen ger genuans kraft så bra driv att höjden kommer "på köpet". Detta enligt det gamla talesättet: Fart ger höjd och glädje.

Bomuthal. Den eliptiska fotvåden i storseglet ger en stor och jämn buk då uthalet på bommen är insläppt. När bomuthalet sträcks för kryssen planas seglets nedre del ut. Bomuthalets utväxling bör vara minst 6 ggr och antingen justeras från undersidan bommen eller vara nerdragen till rufftaket.

Cunningham justeringen påverkar bukens position, lös cunningham ger ett bakbukigt segel. När cunningham sträcks flyttas buken fram och akterliket öppnas Taljan för storseglet bör ha 3 gångers utväxling och ledas till en råtta på rufftaket.

Kicktaljan används till att justera storseglets twist på undanvind. Kicken hjälper även mastens undre del att böja i hårdvind på kryssen. Slutligen ger en ansatt kicktalja storseglet full kraft för manövrering innan start. Taljan bör ha 8 gångers utväxling samt vara lätt att justera.

Häckstaget är nyckeln till balans och fart i mellan och hårdvind. Det är därför viktigt att häckstaget är enkelt att justera även när besättningen sitter på relingen på kryssen. Vi rekommenderar att dra häckstaget under akterdäck och till bägge sidor av sittbrunnssargen så att justeringen kommer ut bredvid travarlinans råtta.

Inre genuaskotskenor. Vi använder den inre skena i alla vindförhållanden. Placeringen ska vara ca 10 cm innanför relingen. Eftersom skothornet är nära däck är det viktigt att det finns tillräckligt med justeringshål på skenan. Ca 50mm hålavstånd ger möjlighet till finjustering.

Genuafallet märks upp med en tuschmarkering framför råttan. Sätt en "Norths stora trimskala" under fallet vid markeringen. Justeringen av genuans förlik kan göras antingen med fallet eller med en cunninghamlina. Fördelen med cunningham är att fallhornets position är konstant och därmed inte påverkar skotpunkten. En fockcunningham bör ha 4 ggr utväxling

Suggor till spinnakergajarna används i flera syften: Lovartsgajen kommer ur vägen för besättingen och avlastar samtidigt nedhalet som kan hållas lös i manövrar. Läskotet kan suggas ner innan en gipp så att fördäcksgasten lätt får tag på den nya gajen. På länsar i hårdvind suggas både gaj och skot, vilket ger en stabil och lättseglad spinnaker. Suggorna placeras i relingslisten där båten är som bredast.

IF båten klarar fullt segelställ i relativt hårda vindar. Är vinden stadigt över 9m/s fungerar focken som försegel. Fördelarna är manöverbarheten och att det är lätt att hålla fart i båten. Eftersom segelplanets tryckpunkt kommer längre fram med focken är det svårt att hålla samma höjd som båtar med genua. En samtränad besättning vinner normalt på att behålla genuan även i riktig hårdvind då den bättre höjdtagningsförmågan ger en taktisk fördel, speciellt i stora fält. Vi rekommenderar inre skotskenan för genuan i alla förhållanden.

En snabb väg till att bli bättre på segeltrim är att märka upp och dokumentera sitt trim. Skot, trimlinor och travarpositioner märks upp med tuschpenna och trimskalor. Se till att alltid ha en trimloggbok till hands på både träning och tävling. På så sätt kan Du snabbt hitta tillbaka till ett trim som av erfarenhet är snabbt.

I riktigt lätt vind trimmas storseglet med öppet akterlik, så att vindströmningen tillåts följa seglet. Travaren hålls då ca 30 cm i lovart om mitten, skotet sträcks så att bommen kommer ca 20 cm i lä om båtens mittlinje. Kontrollera att seglets akterlik är tillräckligt öppet genom att titta på tellisen vid övre lattan som ska fladdra akterut. Bomuthalet sträcks till "3" på trimskalan vid bomnocken. När vinden ökar till ca 3m/s tål seglet ett mer stängt akterlik med bibehållen vindströmning. Travaren släpps ner mot mitten och skotet sträcks så att bommen kommer i båtens mittlinje. I lätt vind när masten är relativt rak ska cunningham vara helt lös och små horisontella rynkor ska synas från mastliket.

Från 3 till ca 6m/s kan skotet sträckas så att tellisen vid övre lattan viker bakom seglet ca 50% av tiden. Ett stängt akterlik prioriterar höjdtagning medan ett öppnare akterlik prioriterar fart. Vid skvalpig sjö är det därför lämpligt att lossa några cm skotet i stagvändningarna för att accelerera med ett öppnare akterlik. När båten kommit upp i fart sträcks det sista i skotet och båten tar bra höjd. Vid 5 m/s kan storseglet börja planas ut genom att sätta an häckstaget samt sträcka bomuthalet till mätbandet.

I ca 6 till 7 m/s får båten för stor krängning med ovan beskrivna trim. Lösningen är att sträcka häckstaget och på så sätt twista storens övre del. Bommen ska fortfarande hållas högt i båtens mittlinje för att matcha genuans överlapp. När masten böjs används cunningham för att hålla buken på rätt position. Ett nytt segel kräver lite cunningham medan ett äldre segel behöver förhållandevis mer cunninghamsträckning.

I vindar över 8m/s ska storseglet vara nästan helt plant. Cunningham sträcks ytterligare och kicken sätts an för att hjälpa masten att böja i undre delen. Travaren släpps ner till mitten. Hur mycket kraft storseglet ger regleras i första hand med häckstaget. I byig vind är häckstagsjusteringen inte tillräckligt snabb för att hålla båten i balans utan även travaren måste justeras. Speciellt vid besvärlig sjö är det viktigt att båten inte är lovgirig. Rätt trimmad löper båten genom vågorna. Om båten känns "trög" är det ett tecken på att storseglet ger för mycket kraft. När storseglet är rätt trimmat, dvs plant och med öppet akterlik, känns båten välbalanserad och lättstyrd.

För att få rätt skothornshöjd kommer genuans halshorn ca 10 cm ovanför däck. Använder Du fast halshorn brukar två schaklar ge rätt avstånd. Oavsett om Du använder fast halshorn eller genuacunningham är det viktigt att halshornet inte kan sträckas bakåt vid skotning. Fixera därför halshornet till förstaget med en kort lina som leds 2 ggr genom halsringen och runt vantskruven.

Grundinställningen för skotpunkten i lätt- och mellanvind hittar Du genom att lova sakta och observera tellisarna på genuans lovatssida. Trådarna ska lyfta samtidigt. Lyfter trådarna tidigare i toppen är skotpunkten för långt bak och vice versa. Förlikssträckningen i lättvind ska vara lös så att det uppstår buktningar mellan hakarna. I vindar upp till 3m/s skotas genuans akterlik ca 10 cm från spridarnocken. När vinden ökar till ca 4m/s sträcks förliket men fortfarande ska en antydan till buktning mellan hakarna synas. Genuan skotas nu hårdare och avståndet till spridarnocken är endast 2-3cm. Vid platt vatten kan genuan skotas mycket hårt, ända in till spridaren, medan skvalpig sjö kräver ett öppnare akterlik. Den hårdare skotningen gör att skotpunkten flyttas ca 50mm bakåt för att förliket ska slå in jämnt.

Liksom storseglet ska genuan planas ut och twistas i hårdvind. Förliket sträcks så att buktningarna mellan hakarna försvinner och skotpunkten flyttas ytterligare 50 - 100mm bakåt. Den övre delen av förliket slår nu in tidigare än den nedre delen vid lovning. Underliket sträcks mot vantbasen medan akterliket kommer längre från spridarnocken. Vid 7m/s är avståndet till spridaren 10cm. I vindar över 10 m/s flyttas skotpunkten ytterligare bakåt så att genuan med en hårt skotad underdel ändå hamnar med akterliket ca 25 cm från spridaren.

Det är viktigt att trimma storsegel och genua i harmoni. En justering av genuaskotet ska som regel följas av motsvarande justering av storen. I vindar upp till 6m/s har storseglet inget inslag i mastliket. I hårdare vindar kan inslaget i storseglets förlik ge en vägledning om skotningsförhållandet mellan de båda seglen. I platt vatten och hård vind kan IF båten styras mycket högt med rejält inslag i genuans förlik.

Tumregeln för spinnakersegling är att spinnakerbommen ska hållas i samma höjd som lähornet och med 90 graders vinkel mot windexpilen, dvs den skenbara vinden. I lätt vind kommer bommen lägre och i hårdare vind kan bommen höjas. Sitter bommen på ett justerbart fäste på masten ska bommen vara horisontell för att projicera maximalt. Lovartsgajen hålls nersuggad i de flesta lägen utom vid hårdvind när båten seglas mycket nära platt läns då den kan lossas ca 50 cm för att inte vinkeln på gajen ska bli för skarp. Läsuggan används för att stabilisera spinnakern på läns från ca 6 m/s.

Spinnakern skotas så att lovartsliket är på gränsen att falla in. I lätt vind måste den skenbara vinden utnyttjas vilket innebär att båten seglar ganska höga vinklar även på en länsbog. Skärningsvinkeln anpassas så att draget i spinnakerskotet är stabilt. Det kräver en bra kommunikation mellan spinnakertrimmare och rorsman. Släpper draget måste rorsman lova, ökar trycket kan rorsman falla av.

Storseglet skotas så löst som möjligt utan inslag längs masten. För att storseglet ska få en stor och jämn buk släpps cunningham släpps och bomutalet släpps in till ca "5" på skalan. Kicktaljan anpassas så att översta lattans aktre del är parallell med bommen. I lätta vindar kan genuan tas ner då den annars stör spinnakern. När genuan är hissad på undanvind ska den alltid hållas löst skotad. Är genuan överskotad gör turbulensen på genuans läsida spinnakern orolig.

De flesta IF båtar seglas med 3 personers besättning. Naturligtvis är det omöjligt att här beskriva en besättningsfördelning som passar alla båtar. Seglarnas erfarenheter och kunskaper ska naturligtvis styra vem som gör vad. Tanken med nedanstående schema är att presentera ett förslag som inspirationskälla till hur besättningen jobbar på Din båt. Genom att upprätta ett schema är det mycket enklare att förbättra sina manövrar. Dels slipper man segla halva säsongen innan man "kom ihåg hur vi gjorde i fjol", dels kan nya eller tillfälliga besättningsmedlemmar snabbare komma tillrätta i båten.

Några generella tips för besättningsarbete:

• Utnyttja alla besättningsmedlemmar i samtliga manövrar
• Undvik att besättnigsmedlemmarnas rörelseschema korsar varandra
• Tänk högt om strategiska och taktiska beslut så att alla i båten är delaktiga

Många besättningar har förbättrats avsevärt sedan rorsmannen "vågat" släppa ifrån sig ansvaret för strategi och taktik. Genom att ha en dialog där alla ombord rapporterar information om kurser, vindar, båtar mm kommer nivån på besättningen att öka snabbt. Det är dessutom mycket roligare att segla i en sådan besättning.