För mig är världen runt omkring Rosengåva helt verklig. Jag kan se varje scen i boken framför mig, jag vet hur de tjocka mattorna i slottet känns att gå på. När jag var liten klädde jag mig i perioder i vita kläder som skulle symbolisera renhet för själen och varje regnig dag lyssnade jag efter Arilds violin bortifrån ladan.

Jag längtade efter en syster som Saga Carolin, jag genomsökte våra fotoalbum efter ett näpet foto av en flicka framför en stenbänk och pappans skugga som avtecknar sig över bilden. Jag kan inte gå igenom en skogsdunge utan att tänka på de vita skuggorna bakom Rosilda och Carl på Bertas fotografier.

Kort sagt, inga böcker har någonsin påverkat mig så starkt som Maria Gripes skuggböcker. Utan dem skulle jag inte varit den jag är idag. Inte helt. En del av mig skulle alltid fattas, den del av mig som ser fram emot våren med en särskild, obeskrivbar känsla. En känsla av att mot sin vilja dras in i ett kraftfält som påverkar varje tanke, varje andetag. Att återvända, genom böckerna, till Rosengåva.

ASTRA REGUNT ORBEM.
DIRIGIT ASTRA DEUS.
Stjärnorna styr världen.
Men över stjärnorna råder Gud.                                             >