Senare på kvällen när jag kom upp till mitt rum hittade jag ett par fotografier på skrivbordet. Bilderna jag tagit med Rosildas kamera var framkallade och kopierade. Det var Rosilda och Carolin vid gungan, och Rosilda ensam vid staffliet, fina och tydliga bilder. Jag kunde vara nöjd med dem. Bilden som Carolin tagit av mig och Rosilda var också med. Jag såg litet stel ut men annars var det en bra bild.
Men det var något egendomligt...
Skuggorna bakom Rosilda och Carolin var inte mörka som de varit i verkligheten. De var vita. Alldeles som på Rosildas akvarell. Såg jag närmare på dem tyckte jag att de precis som på målningen tog gestalt. De vita kvinnoskuggorna syntes på fotografierna. Även på bilden där Rosilda sitter ensam vid staffliet. I synnerhet var det en av skuggorna som formade sig till ett mystiskt tydligt kvinnoväsen. De andra var oklarare, mer svävande. På bilden där jag var med fanns inga vita skuggor.

                                                               >