Nedräkning: fem dagar kvar till Jonas Gardell. Lördag, söndag, måndag, tisdag och nästan hela onsdagen. Jag skall dit med min mamma, Kristoffer, Ellen och Amme. Förut, när vi talade om framtiden, så var det alltid Jonas Gardell den 30 september vi riktade in oss på. Det verkade så långt borta och så ouppnåeligt. Jag brukade tänka undrar hur det är då, när vi går på Jonas Gardell, undrar om allt har förändrats? och nu så är det snart dags. Vad blir synonym för framtiden nu då?

Jonas säger i alla intervjuer att han jämt söker bekräftelse. Bekräftelse på att han duger. Alla söker väl efter det egentligen, han kanske bara gör saker mer fullständigt än andra.

Jag går runt med öppna ögon och försöker fånga in alla bekräftelser på att jag duger som jag möjligtvis kan finna, och får jag ingen så blir jag ledsen och protesterar genom att inte bekräfta någon annan. Och när jag inser att det är just det här jag håller på med, och att jag är fånig och bör sluta nu för jag förstör bara för mig själv och det är inte speciellt bra, så går det inte. Jag måste verkligen ta tag i mig själv och läxa upp mig och säga att världen snurrar inte kring dig Kristin och allting är inte personliga förolämpningar direkt riktade mot dig, samt det kanske helt enkelt bara var så här hon menade?!. Sedan tar det lite tid för mig att förlåta världen för att den inte snurrar runt mig och sedan orkar jag inte bry mig längre för annat är viktigare och så glömmer jag alltihop. Tills nästa gång.

På torsdagmornarna har jag individuellt val, data, i en sal längst ner i Teknikums väldiga betongbyggnad. Där sitter Göran och vi nio elever och har det mys. Göran var på webdesign-kurs förra veckan och har lärt sig massor. Han är helt tagen och slänger sig med begrepp som image source, tables och a href länkar. Så nu skall vi göra om vår multimedia-access kurs till en webdesign - access kurs. Jag får alltså hålla på två timmar varje vecka på skoltid att htmla, det är rätt bra. Faktiskt. Det vi skall göra nu fram till sportlovet nästa år, är att göra egna sidor om någonting valfritt. Jag vet inte vad än, först tänkte jag att jag kunde bygga ut min egen hemsida, men det verkar kanske lite egocentriskt. Det blir säkert något bra i alla fall. Ge förslag!!

När jag var liten och läste Kittyböcker och Tvillingböcker, så var jag tvungen att se huvudpersonerna framför mig i någon miljö. Kitty såg jag i min bästa kompis Cristins kök och tvillingarna huserade i ett hus vid Skagen, nära havet som vi hyrde en gång när jag var mycket liten men fortfarande kommer ihåg. Inte så att miljöerna jag såg dem i var exakt så som i verkligheten, det var mer nyanserna i omgivningarna, själva formen på rummet eller på huset eller omgivningarna överhuvudtaget. Jag tänkte på det i går på bussen och framför allt, gör jag fortfarande så?

Ja. Den senaste boken jag läste (för jag läser knappt längre, har inte tid) var Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson. När jag läste om Hanna och hennes pappa och allting, så kunde jag klart tydligt se hur de rörde sig i Ammes lägenhet. Hanna bodde i Ammes rum och satt på Ammes säng och tänkte och skrev brev och ringde sin farfar. Samtidigt, om jag sett den boken som film så hade jag inte kunnat återvända till Ammes rum och placera in Hanna där. Nej. Då hade filmens miljö varit den starkare och den hade vunnit, för jag tror att fantasin är ganska svag och viker undan. Men mina böckermiljöfantasier är en gåva, för bara jag tänker på en bok så vet jag exakt vilken miljö jag placerar in mina huvudpersoner i. Det enda som är trist är när Darcy och Lizzy börjar vela omkring i Teknikums matsal, då ger jag upp och går och ser filmen i stället.