28 okt

Jag har varit så orolig och uppochnervänd en tid nu att jag inte riktigt hämtat mig än fastän jag vet att jag inte behöver vara orolig längre. Jag trodde inte att jag skulle orka skriva, men det gör jag tydligen. För plötsligt så känns allt bra igen. Jag tror att det är så. Att det bara vänder så där utan anledning. Det där gör att jag känner mig maktlös, typ, jag kan inte göra särskilt mycket för att påverka situationer och stämningar för att vända, tycks det. Hur jag än anstränger mig och hur mycket jag än känner mig så når jag inte fram.

Fysikprovet tog all kraft ur mig i morse. Jahapp tänkte jag, även om jag kan det så kan jag det inte, inte om de har SÅNA uppgifter usch på dem. Och vad TJÄNAR DET TILL att vara duktig i engelska och språkämnen och matte och samhäll när det är fysik som gäller och kemi och jag inte får grepp om det även om jag försöker?

I svenskan har vi grupparbete om medeltiden. Vi skall hitta fakta i dikter och ballader från den tiden. Redovisning om någon vecka. Funderar på att göra en sida om det så att det åtminstone blir kul att arbeta med det. Fråga inte hur det går med Anne Frank. Uh. Vi sitter där och de andra exprimenterar med tables och jag har noll inspiration lustigt nog och så hör man några cornelis sånger i bakgrunden och metallica och jag vill också ha ljud för det är skoj med ljud som låter.

Det är små saker som gör att jag börjar tycka om folk i stället för att störa mig på dom. Som en mycket trevlig pojke sa häromdagen, Kristin är idealet. Praktiskt taget alla i vår klass är lustiga på något sätt, möjligtvis med undantag av Kristin. Mmmh hon är idealet. Det där fastnade för även om jag inte tror att han menade allvar så är det ju alltid trevligt att bli uppmärksammad. :)

Danielle har gjort fint i vårt franskaklassrum med stora planscher på Paris, vinflaskor och Normandie samt nya gardiner i grälla färger. När hon frågade oss vad vi tyckte om dem kom vi fram till att vi tyckte bättre om dem med släckt lampa. Så att de grälla färgerna var mindre grälla och mer... gråa. Danielle, som är en färgstark person, tyckte att vi var mesiga och sen sjöng vi franska sånger hela lektionen. Pojken framför hade fått hörapparat och när han fick frågan knackade han bara lätt på den och sa Det Brusar och alla blev tysta och försökte föreställa sig det. Det brusar.

Tidigt på morgonen är det nästan tyst i kyrkan. Domprosten kommer och går och hälsar en välkommen och så får man en del undrande blickar men ingen är påträngande utan man får gå där bäst man vill och tända ljus som ett slags tack för allt även om jag inte visar det jämt så är jag tacksam lovar. Tack för vinterkylan och tack för mina nya skor. Tack för honom. Tack snälla Gud du är snäll och gosig du också minsann låt mig få VG på fysikprovet åtminstone så lovar jag att vara en snäll flicka ända tills jul. Amen.