den där längtande respekten som slås itu till oss
Okidoki. Gardell var suberb. Mysig. Han var så karismatisk och fick mig att känna så mycket på en enda gång. Man hade bara ögon för honom. Han låg på scenen och blundade och smålog medan vi sjöng godnattvisor. När vi dröjande gick ut så vände alla sig om flera gånger för att få en sista blick av Jonas, som stod och vinkade adjö. Det var bra, men efteråt kände jag mig så tom. Som om jag redan börjat sakna honom.
det enda jag vill är
att han skall
välja
mig
före alla andra
att det är jag som är utvald
att jag inte förbleknar
bredvid de andra
att han ser på mig
med den där
glansen
i ögonen
den där
längtande respekten
som slås itu
till oss
Jag beundrar de som inte förändras i sitt sätt emot mig bara för att jag förändras. Jag uppskattar de som jag svikit, men som ändå inte upphör att le när de ser på mig, och som lockar mig att le åt mig själv, och får mig att inse att jag inte är värdelös trots att jag svikit.
Det är ofta när jag ser deras leenden som jag inser vad jag gjort fel, och det är då jag ångrar mig som mest och erkänner vad jag har förlorat. Men också vad jag har vunnit genom att svika. Det är konstigt. Jag dras till sådana människor som kan förlåta, för det är en bra egenskap.
Varenda dag är bra nuförtiden. Jag går omkring på lätta fötter och vill helst dansa fram eller skutta lite lätt och jag hör rolig musik inombords. Jag undrar hur länge det varar. Tänk om det alltid har varit så egentligen bara att jag inte upptäckt det och uppskattat det tillräckligt? Jag pratar ju med så många roliga människor, som glittrar, som jag får gensvar ifrån. You can't say no to happiness!!
Jag tränar aerobics body toning med Anna två kvällar i veckan och det är så skoj. I slutet bara drasar vi ihop i små högar och ligger där och skrattar så det gör ont i våra ansträngda magmuskler. All right.
Så satt vi där på webdesignen och när Göran ville veta vad vi skulle arbeta med fram till sportlovet så var jag i valet och kvalet mellan tre olika saker men plötsligt så visste jag. Visste sådär absolut säkert, utan minsta tvekan och så blev det, eller kommer att bli: Anne Franks dagbok och öde. De andra arbetar med t ex gospel, Öster, Australien och Cornelius Wreesviik. Det kan bli riktigt lyckat det minsann.
Gos vad jag älskar människor!!
