|
|
|
|
981205
Jajaja jag lever. Åtminstone delvis. Jag har bara tagit ut ett förtidigt lov från allting. Inklusive reloadandet. Det finns ingenting märkvärdigt att skriva om. Det händer inga stora fantastiska saker under mina dagar. Det händer små fantastiska saker. Men det är allt. Jag försöker känna någonting i och med att det snart är jul, men jag lyckas ingetvidare. Min värld består mest av brytningsvinklar och polymerer och glosan ce n'est qu'ā ce moment-lā que, som envist stannar kvar i mitt arma huvud. Fast min önskelista blir bara länge och längre. :) Det enda jag skulle vilja skriva om är det där oförklarliga, mystiska stora. Det som finns på träden i vinterkylan, det där vita, gnistrande klara. Det där i luften, de där molekylerna som jag aldrig kommer att få grepp om hur mycket jag än vill. Det där jag ständigt längtar efter, det där som jag strävar efter och aldrig når. Det där. Jag vet inte om jag vill veta vad det är, för då har jag ingenting att längta efter längre. En gång bestod det av höstlöv och tumvantar och gråblåsammetsögon och nu i nånslags lägenhet ovanför akademibokhandeln. Jag vet inte hur jag skall förklara. Så jag struntar i det. Igår blev jag utvald bland nio andra i min klass att göra ett psykologiskt test. Hm. Det bestod i att hitta figurer gömda i andra figurer och att besvara frågor vars syfte var att ta reda på om man var en konfliktlösare eller en sån som hoppade på sina lärare med knytnävarna. Det var två utseendefixerade tjejer från högskolan som ledde testet. Ingen förstod nånting av instruktionerna så det blev en hel massa frågor när vi väl fick titta på proven. Doh.   
Och på eftermiddagen dansade vi foxtrot, bugg och vals. Naturligtvis kom det sig så att jag fick dansa en dans med skolans antagligen mest impopuläre kille, som lustigt nog var riktigt bra på att dansa men ändå irriterande eftersom han envisades med att säga "Kristin, jag får ingen ögonkontaaakt med dej". Blurr. As if. Min älskling är sjuk och förkyld och sötare än någonsin i sin mössa med snöflingor yrande om honom. Hur mycket jag än kramar och pussar honom så blir jag inte sjuk. Weho immunförsvar juh. Fast igår när vi dissekerade aborrar så skar jag mig i fingret med en skalpell. Ajajaj. Till tröst så hittade vi tre gratistidningar inne på expeditionen, OSA, Glöd och Chili. Dessutom kom mamma hem med muffins och bullar från ett sammanträde hon hade ordnat. Just nu lever jag på varm chokladmjölk och frukt. Idag är det lördag och jag har sovit ut någorlunda bra, även om jag har drömt knasiga drömmar i natt om Kristoffer som ramlade ner från en järnvägsbro och jag gjorde ett stiligt hopp ner i vattnet för att rädda min pojke men det var för djupt och svart men jag hittade ett par av hans tänder. Usch. När jag vaknade visste jag inte vad jag skulle tro. Jag drömde en hel massa annat också men det är hemligt och nu skall jag skriva mitt adventsbrev till min allra bästa kusin. Gos på er missa inte Robinson i kväll. (iNDex) (tÅRarna) (mAIl) |