Nu är jag där igen.

Sitter framför datorn och uppdaterar i stället för att läsa om Kalmarunionen.

Tackar nej till historiskaföreningen med pappa under förevändningen att jag inte har tid. När jag egentligen har tid - jag utnyttjar den bara till annat.

Läser Kristoffers dikter på bussen i stället för boken som snart skall vara utläst. Lyssnar på Björk och TITTAR på allt som skall göras, i stället för att göra det. Det gäller bara att BESLUTA SIG. Och sedan verkligen göra det. Mm. Om en stund.

Små glimtar av livet jag verkligen vill leva. Det räcker ibland. För att jag skall le åt mig själv. Och förundras. Vad är det egentligen jag vill ha mer? Räcker det inte?

Vad kan bli bättre...

19:06

Och så vänds allting upp och ner och hela jag genomförs av det där ihållande, aldrig-slutande- onda magknipet. Bara för några rader text. Bara för några rader.

Några ynka små rader.

Det är så man kan skratta åt det.
Mm. Det skall jag göra. Precis som jag brukar, flamsa förbi och inte ta till mig.