med varsin biljett
och pirret kring skelettet
du är ganska blek
är det kanske kärlek
jag har aldrig sett en stjärna
du sa att det vill jag gärna
vi är på väg upp till månen
för att träffa Robert Mitchum
vi behöver aldrig mera låtsas
bara hålla huvudet kallt
vi är på väg härifrån
alltid lika skrämd
när nyheten behagar
men om vi bara blundar
så kan vi kanske se
jag har aldrig sett nån spjärna
du sa forska i min hjärna
Olle Ljungström 1994
lördag 7 mars 9:08
VÅR! VÅR! VÅR!
Det är på gång. Jag känner det tydligt, i luften finns en speciell doft som berättar det. Att våren vänder om, kommer tillbaka, besegrar vinterslasket och låter sin mjuka sol lysa på oss. Vi lyckliga, ovetande. Jag har fönstret på glänt för att vädra ut nattluften och även om det är minusgrader ute och lite brungrå himmel så finns det ändå detta NÅGOT i luften som ger hopp.
Vaknade tidigt, alldeles otroligt utsövd och glad och pigg och ställde in mig på att denna lördag inte skulle bli som andra lördagar. Utan speciell. Verksam och vacker, i stället för velig och viljelös. Har nyss ätit frukost och skrivit agenda och dagbok. Lyssnar på Olle Ljungström. Ler åt mig själv i spegeln. Det är så bra just nu. Hihi. Det har varit så här bra i fem veckor. I går.
Kall panna mot varm panna, varm kind mot kall kind. Dunkelt solljus genom persiennerna och ett aldrig upphörande fågelkvitter.
- Du luktar sol.
- Gör jag?
- Mmm... liksom soligt. Varmt.
Andra bra saker att ta till sig och mysa i stillhet över är ju då att Amme är frisk, på jättebästgotthumör och går omkring och är jättebästgotte söt i sin fina tröja. Och godishalsband. Eller att Kristoffer och jag har varit tillsammans i fem veckor utan att bråka en endaste liten gång. Eller att vi alla tre fick MVG på matte a-kurs provet. Fast det betyder egentligen minst, även om det betyder mycket. Så är det.
Tog mig samman igår och vågade och ville och frågade flickan som gått omkring och sett dyster ut sen i måndags hur det var med henne. Och faktiskt sken hon upp ett kort ögonblick och lyfte ögonen från bibeln och svarade. Att det går vidare. Att man måste försöka. Att det finns sätt.
Jag tänker aldrig mer uppleva en dålig dag. Jag måste anstränga mig att hitta det som gör dagen bra, i stället för tvärtom. Nu och för all framtid. Amen.
Det är på gång. Jag känner det tydligt, i luften finns en speciell doft som berättar det. Att våren vänder om, kommer tillbaka, besegrar vinterslasket och låter sin mjuka sol lysa på oss. Vi lyckliga, ovetande. Jag har fönstret på glänt för att vädra ut nattluften och även om det är minusgrader ute och lite brungrå himmel så finns det ändå detta NÅGOT i luften som ger hopp.
Vaknade tidigt, alldeles otroligt utsövd och glad och pigg och ställde in mig på att denna lördag inte skulle bli som andra lördagar. Utan speciell. Verksam och vacker, i stället för velig och viljelös. Har nyss ätit frukost och skrivit agenda och dagbok. Lyssnar på Olle Ljungström. Ler åt mig själv i spegeln. Det är så bra just nu. Hihi. Det har varit så här bra i fem veckor. I går.
Kall panna mot varm panna, varm kind mot kall kind. Dunkelt solljus genom persiennerna och ett aldrig upphörande fågelkvitter.
- Du luktar sol.
- Gör jag?
- Mmm... liksom soligt. Varmt.
Andra bra saker att ta till sig och mysa i stillhet över är ju då att Amme är frisk, på jättebästgotthumör och går omkring och är jättebästgotte söt i sin fina tröja. Och godishalsband. Eller att Kristoffer och jag har varit tillsammans i fem veckor utan att bråka en endaste liten gång. Eller att vi alla tre fick MVG på matte a-kurs provet. Fast det betyder egentligen minst, även om det betyder mycket. Så är det.
Tog mig samman igår och vågade och ville och frågade flickan som gått omkring och sett dyster ut sen i måndags hur det var med henne. Och faktiskt sken hon upp ett kort ögonblick och lyfte ögonen från bibeln och svarade. Att det går vidare. Att man måste försöka. Att det finns sätt.
Jag tänker aldrig mer uppleva en dålig dag. Jag måste anstränga mig att hitta det som gör dagen bra, i stället för tvärtom. Nu och för all framtid. Amen.