Nu har jag slumrat på altanen ett bra tag i solskenet, fnissat för mig själv och tittat på moln. Och tankarna har fladdrat förbi som små dammkorn. Jag kom att tänka på vad Peter Englund sa igår i En kväll med Luuk. Han sa att kärleken håller på att förändras, hela vår syn på kärleken står inför en revolution, något som kommer att förändra världen. Undrar om han tittat på Glappet?

Vi hade dataprov i morse. Och jag satt där alldeles själlös och mållös och visste varken ut eller in och Göran stod bakom mig och jag kunde riktigt känna hur gärna han ville att jag skulle visa mig duktig och klara den svåra MVG-uppgiften. Och jag bävade och önskade mig miltals bort. Men så lossnade det.

Allt egentligen tack vare Ray of Light, som låg på mitt nattduksbord när jag vaknade i morse. Bredvid stod min dopmugg, fylld med blå violer. Sofia-dagen. Det är efter min mormor jag heter Sofia. Hon dog för snart två år sedan. Vi brukade alltid fira vår gemensamma namnsdag ihop hon och jag. Nu är jag ensam. Ensam Sofia.

Började hur som helst nynna på Frozen under provet. Min negativa stress förvandlades till positiv och sen löste sig allt! När jag gick därifrån var jag lättad. Obeskrivligt. Men jag frös.

This is to a turn.