---

Jag undrar om andra beundrar mig på samma sätt som jag beundrar andra? Sådär att jag tycker andra är annourlunda, personliga, bra, men ändå inte hör av mig och säger det utan att min beundran bara stannar vid tanken. Inte kommer längre. Jag hoppas det.

Or am I just being hopefully yours

Nu när jag inte har någon riktig pappersdagbok får jag skriva i html filer i stället. Med fina, passande bilder, ofta i känslans färg, röd, blå, grön. I dag har jag skrivit tre sidor, allt efter ett kort möte med en ung släkting. Hanna.

Det är ofta så att de möten man väntar sig minst av blir dem man minns längst. Man skall inte vänta sig så mycket så blir man inte besviken.

(iiioooouuuuuh - inom parenteser)

Jag vet precis hur min nästa vecka kommer att bli. Jag fick det beskrivet i DN. Ordet: semestertystnaden. Den där lite ensamma känslan som ändå är trygg, för jag vet att jag är lycklig.