---

Ibland vill jag förändra hela mänskligheten, ibland bara mig själv.

Jag vet att man inte kan upprepa en bra dag, alltså att härmas och göra exakt samma saker bara för att uppnå samma resultat. Det fungerar inte. Varje dag måste tillföras något nytt, något som skiljer dagen från alla andra dagar. I måndags var det våra skuggor tätt tillsammans på en solig gräsmatta i Strandbjörket. I tisdags var det lugnet jag kände när jag låg ute och rensade mellan stenplattorna i duggregnet och tänkte. I onsdags var det Garbage som jag lånat av världens bäste pojkvän. I går en bok, Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth.

Som jag inte kunde somna ifrån, utan var tvungen att få veta hur det gick. På baksidan står det att det är omöjligt att lägga boken ifrån sig förrän man följt orden ända fram till slutet och då har de berört och förändrat läsaren på djupet. Sant. Så som jag grät i går över den boken, har jag aldrig gråtit över en bok förut. Om jag någonsin blivit så medtagen innan överhuvudtaget. Jag glömde helt mig själv och var som uppslukad.

Och även om det kanske är lite mycket sagt att jag är en helt annan person idag än igår så har jag lärt mig mycket av den.

De djupaste känslorna
döljer sig längst in
bland de osagda orden.

Jag har mycket osagt, och jag vet inte om jag vågar ta itu med allt osagt nu. Samtidigt vet jag att jag kommer att våga. Varje dag gör mig mer. Inte bättre, kanske, och inte starkare, men mer. På något sätt.